Komplimanger

Hur kommer det sig att det är så svårt att ta till sig komplimanger? Om någon däremot säger något elakt så är det ju väldigt lätt att ta till sig. Jag kan t.ex. än idag minnas de taskiga kommentarerna jag fick på högstadiet. Om någon tyckte att jag var snygg, söt, snäll, bra eller hade snygga kläder? Nej, det minns jag inte.

Jag tror inte att man själv måste tycka att man är världens snyggaste för att kunna ta till sig av en komplimang. Däremot tror jag att en förutsättning för att vi ska kunna ta åt oss av komplimanger, beröm och uppskattning är att vi känner oss värda det.

När jag var tonåring så hade jag, precis som många andra ungdomar, ganska lågt självförtroende. Då spelade det ingen roll hur många gånger min pojkvän sa att jag var snygg eller att jag var en bra person, eftersom jag själv tyckte motsatsen. Idag tycker jag väl inte att jag är den snyggaste eller bästa personen i världen (som tur är), men när någon säger att jag är snygg eller bra på något så kan jag oftast känna att jag är värd den kommentaren och oftast ta åt mig.