Det här är en lustig höst för mig. Rent socialt alltså. Uppsatsen har gjort att mina sociala kontakter har minskat drastiskt. Min man träffar jag ofta såklart. Men annars har jag otroligt svårt att hitta tid för vänner och familj och det dåliga samvetet gör sig ständigt påmint. Jag längtar till den dagen då jag känner att jag har tid att boka in en massa dejter med mina underbara vänner.
MEN en person träffar jag konstant. Det är min skrivpartner L. Jag och L träffas i stort sett varje dag och sitter tillsammans i flera timmar i sträck, oftast en hel arbetsdag. Och på den lilla tiden då vi inte ses så hörs vi av hela tiden. Min man behöver inte fundera på vem det är som skickar SMS till mig - för det är alltid L. Vi skickar minst fem mail till varandra per dag. Och om det är någon jag pratar i telefon med på kvällen så är det L. Är det någon jag chattar med på kvällen så är det L. Det lustiga är att jag och L inte ens kände varandra innan, och nu umgås vi 24/7.