Rätt bollar i luften...

Jag brukar saga att jag gillar att ha många bollar i luften. Och visst, eftersom jag lätt blir uttråkad så är det bra att ha lite olika projekt på gång. Men det ska vara rätt bollar och rätt antal bollar i luften säger jag bara. Den här veckan känns det som jag bara stressat runt och försöka undvika att få bollarna i skallen.

MEN jag ska göra ett nytt försök att lätta på gasen och njuta av tillvaron, snart, jag lovar.

Connie

Det här klippet är från 2007, men jag måste ändå publicera det för det är så sjukt imponerande!

Dagens tips

Släng inte upp garageporten med världens fart utan att hinna därifrån i tid. Det kan nämligen resultera i ett väldigt stort blåmärke på låret…

Trött

Jag är så himla trött. Jag vet inte om det kan bero på mina grymt intensiva dagar? Eller om det kan bero på allergin? Jag har hört att man blir väldigt trött när kroppen jobbar med allergin. Jag äter ju allergimedicin, men en av de vanligaste biverkningarna är trötthet…

Så här trött känner jag mig just nu:

Låt inte barnen betala krisen!

Två tredjedelar av alla kommuner i Sverige meddelar att det kommer att blir nedskärningar i skolan framöver. Detta tycker jag är mycket oroande. Tvärtom anser jag att det behövs fler lärare och duktiga pedagoger i skolan för att alla barn ska få den hjälp och det stöd som de behöver. Eftersom regeringen inte satsar tillräckligt för att motverka dessa uppsägningar inom skolan kommer barnen att få betala ett mycket högt pris.

Lärarförbundet skriver att det är en självklarhet att alla barn ska få känna trygghet i skolan och att alla elever har rätt att uppnå målen - även i kristider.

Om du vill engagera dig i frågan, gå in på: www.lararforbundet.se/svikintebarnen, eller gå med i Facebook-gruppen: http://causes.com/svikintebarnen

Kvinnor kan köra bil

Vanilla: Jag ska bara lägga in väskan i min bil.
Pojke 8 år: Kan du köra bil?
Vanilla: Ja, det kan jag.
Pojke 8 år: Jaha, jag trodde bara att män kunde köra bil.
Vanilla (döljer min förfäran och svarar lugnt): Nej, både män och kvinnor kan köra bil.

Krashlandning

Det har varit en tuff vecka. Jag skrev ju tidigare att jag skulle ”lätta på gasen” och ”njuta lite mer av tillvaron”. Det har inte gått så bra kan jag meddela. Det här blev ännu en fredag när jag kom hem och kraschlandandade i soffan. Jag är så fruktansvärt trött och orkar inte göra någonting mer. Som tur är så har SMHI lovat härligt sommarväder i helgen, så under helgen ska jag alla fall göra ett ärligt försök att njuta av tillvaron, vilket inte borde bli så svårt.

Trevlig helg!

F&S

Idag träffade jag en kvinna som jag genast kände igen, men jag kunde inte placera henne. Jag log och hon log tillbaka. ”Jaha, jobbar du här?” sa hon. Det visade sig att hon brukar gå på samma pass som mig på Friskis & Svettis. Det måste väl betyda att jag har tränat rätt mycket den här våren ändå?

Söt

D: Du är för söt.
Vanilla: Va? Är jag FÖR söt? Typiskt…

Spontan

Jag är en sådan person som planerar väldigt mycket, långt i förväg. Det är bara sådan jag är. Jag gillar att ha kontroll på läget och jag kan inte leva utan min kalender. Men jag skulle önska att jag var lite mer spontan ibland. Jag skulle önska att jag glatt kunde kasta om alla mina planer när en kompis ringer och vill hitta på något. Kanske kan det vara en idé att inte ha så mycket planer alls, för då blir det ju lättare att vara spontan.

Idag var jag i alla fall spontan. Jag råkade få ett par timmar över på eftermiddagen (vilket i stort sett aldrig händer) och så råkade solen titta fram en stund (vilket faktiskt inte har hänt på flera dagar) och då ringde jag en kompis och nu blir det snart en lång härlig vårpromenad. Helt oplanerat. Heja oss!

Ett underverk

Idag har jag sett ett litet underverk. Min dag i övrigt har varit tung och jag var lite nere. Men på eftermiddagen hälsade jag på min vän och hennes 1 ½ dygn gamla (unga?) bebis. Bebisen var så otroligt fin och jag kan inte säga annat än att det var ett litet underverk.

Att föröka oss är det mest naturliga på jorden, ändå fascineras vi så otroligt mycket av en nyfödd bebis. Det är så underbart att se och lukta på ett litet spädbarn, och det är så fridfullt att se en liten bebis som sover. Så fin och så oförstörd.

Komplimang?

Pojke 8 år: Har du duschat?
Vanilla (förvirrad): Ja, det har jag.
Pojke 8 år: Jaha, det känns på lukten.

Jag gissar att jag ska ta det som en komplimang…?

En hoppfull dag

Igår var jag på bröllop. Det är roligt att gå på bröllop för det är så mycket glädje. Under festen var det många tal om hur bra de nygifta var som personer och hur väl de kompletterade varandra. Jag slogs av tanken att allt känns så enkelt på bröllopsdagen. De nygifta strålar av lycka och de ser ljust på framtiden.

Men verkligheten är ju en annan. Alla dagar är inte som bröllopsdagen. Alla dagar är inte så hoppfulla. Enligt SCB skiljer sig ungefär hälften av alla de som gifter sig i Sverige. Vad är det som gör att så få lyckas behålla den starka kärlek och passion som de (förhoppningsvis) känner på sin bröllopsdag?

Jag har en teori. Jag tror att det är alldeles för stort fokus på individen idag. ”Ensam är stark” verkar vara ett motto som hela samhället tagit till sig. Man ska inte bli för beroende av en annan människa. Man ska tänka på sig själv, förverkliga sig själv och sina drömmar, ha egna vänner och satsa på sina intressen som en säkerhet ifall relationen skulle ta slut.

Jag tror dock att man måste prioritera sin relation framför allt annat om man verkligen ska kunna leva lyckliga i ”alla sina dagar”. Självklart kan man fortfarande göra saker var för sig, och självklart ska man behålla sina intressen. Men jag tror att det finns en poäng i att alltid sätta den man är gift med i det främsta rummet. Jag tror också att det kan vara bra att skaffa sig gemensamma vänner och intressen. Det finns en risk annars att man bara har den tråkiga vardagen ihop med sin man/fru och när äntligen helgen kommer så roar man sig på var sitt håll. Detta tror jag försvårar att hålla passionen vid liv.

Att vara gift handlar för mig om att välja varandra. Igen och igen. Det är inte ett färdigt projekt som man kan lägga åt sidan efter bröllopsdagen, utan äktenskapet bör istället bli ens främsta "projekt". Ta er tid för varandra, uppskatta varandra och ha roligt tillsammans. Dela glädje osh sorg med varandra, precis som ni lovade på bröllopsdagen.

Får vem som helst jobba med barn?

Idag blev jag riktigt förbannad. Det uppstod en konflikt på skolgården mellan några barn. En av våra fritidspedagoger vänder sig då mot ett barn med religiösa föräldrar och skriker och skäller på honom. Sedan säger hon:

”Vad tror du att Gud tycker om sådana som dig?”

Jag bara ryser i hela kroppen. Hur kan man säga så till ett litet barn? Hur fan kan man uttrycka sig med orden ”sådana som dig” överhuvudtaget? Och dessutom var den här personen utbildad pedagog! Jag blir så otroligt upprörd.

Det är en extremt stor skillnad att fördöma något som ett barn gör. Men här fördömer pedagogen vem barnet är. Så får man bara inte bete sig. Så får aldrig en vuxen göra! Tänk vad hårt det måste ha varit för det här lilla barnet. Och hur ska pojken känna sig motiverad att ändra sitt beteende när pedagogen indirekt säger att ”Gud tycker inte om sådana som dig”?

Får vem som helst jobba med barn?

Berg- och dalbana

Är det bara mitt liv som känns som en berg- och dalbana? Ena sekunden är jag hur lycklig som helst och nöjd med mitt liv och andra sekunden mår jag piss. Det är ganska påfrestande att leva så och jag blir alltid lika förvånad över hur fort det kan skifta.

Jag tror ändå att jag skulle välja mitt berg- och dalbane-liv framför ett stabilt, lugnt och ibland tråkigt motorvägsliv. För det är ju trots allt ganska roligt att åka bergochdalbana…

Ny design

Nu börjar jag äntligen få till bloggdesignen som jag vill ha den. Vad tycks?

Barn som far illa

Jag har träffat ett barn som far illa. Jag känner inte familjen, men jag vet att den lilla pojken har det svårt. Han pockar hela tiden på min uppmärksamhet på olika sätt, genom att förolämpa mig, genom att inte lyda mig, genom att larva sig, genom att peta på mig lite då och då, genom att titta på mig väldigt mycket.

Det gör ont i hjärtat och jag vill bara säga till honom att jag kommer att tycka om honom oavsett vad han gör. Men det måste jag visa honom. Jag önskar att jag skulle få möjlighet att ge honom det under hela hans uppväxt. Men det har jag inte, jag kommer bara att finnas i den här lilla pojkens liv en mycket kort stund. Jag önskar av hela mitt hjärta att han ska hitta sig själv, att han ska se sitt eget värde trots försummelse och kränkningar från föräldrarna.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” (Hjalmar Söderberg)

Dirty Dancing

Jag vaknade en morgon och nynnande på den här låten men hade ingen aning om vad det var för låt. Jag funderade febrilt i några dagar, men sen hörde jag den plötsligt på radio. Jag blev kär. Jag vet egentligen inte varför jag fastnade så mycket för just den låten, men det är något med den som väcker känslor hos mig.

Genusmönster

Vi uppfostrar flickor till att vara duktiga och snälla. Det är bara så. Enligt mig finns det inte en chans att flickor föds till att vara lugna och lydiga medan pojkar föds till att vara busiga och bråkiga. Inte heller tror jag att flickor föds med en utseendefixering och en förkärlek för disktrasor medan pojkar föds med ett intresse för sport och bilar. Det är något de lär sig, väldigt fort. På några dopkort står det:

Ett litet näpet flickebarn har påbörjat sitt liv. Så vacker som hon föddes, så vacker ska hon bli.

Ett gossebarn har tagit klivet in i denna värld. Han har fått smak på livet och önskas lycka på sin färd.

Jag är övertygad om att det finns en massa genusmönster i samhället och i våra liv som vi omedvetet för vidare till våra barn. Vi kanske inte tänker på det, men det finns mycket forskning som bevisar att vi behandlar pojkar och flickor olika. Kajsa Svaleryd (2002) menar t.ex. att vi ofta benämner flickor som grupp, medan vi benämner pojkar som indidivder. Hon menar även att vi ofta tilltalar pojkar med korta kommandon och uppmuntrar till aktivitet, medan vi till flickor ofta pratar mjukare och med längre meningar samt uppmuntrar till stillsamma lekar.

Problemet är att barnen begränsas i sin utveckling och i sina valmöjligheter p.g.a. olika förväntningar på dem. Jag tycker att vi ska uppmuntra barn att pröva och utveckla förmågor och intressen oberoende av könstillhörighet.

Nackdelen med våren...

Jo, det blev riktigt fint väder idag – skönt! En liten stund mitt på dagen hade jag faktiskt på mig kjol och linne! Inte illa för att vara 11 april. Synd bara att jag, och 1,6 miljoner andra svenskar, inte kan njuta av solen, ljuset, värmen, fågelkvittret och blommorna som alla andra. För det finns ju en nackdel med våren, och den nackdelen stavas p-o-l-l-e-n. Det är verkligen tråkigt att vara allergisk, för annars älskar jag våren!

Försommar?

SMHI har lovat 17 grader och sol imorgon, på påskafton. Är det verkligen sant? Ska man få en chans att byta ut den likbleka färgen i ansiktet mot lite mer normal hudfärg? Ska man få äta god påskmat hemma hos föräldrarna och sedan gå barfota ut på gräsmattan och njuta av solen i kjol och linne? Det återstår att se…

Beach -09

Nu har jag och D nolltolerans mot sötsaker. Eller ja, det är inte så häftigt som det låter. Om vi blir bjudna så får vi äta har vi sagt, och vi har konstigt nog blivit bjudna väldigt ofta på sista tiden… Men vi försöker i alla fall att inte äta så onyttigt hemma längre, slut med chokladen till kvällsteet och slut på goda efterrätter på helgerna eller mysfikat på fredagseftermiddagen…

Dessutom försöker vi träna mycket också, vi har kört hårt sen i januari men nu vi har kommit av oss lite. Jag åkte nämligen på en förkylning och mannen fick en fotbollsskada.

Så det går sådär med beach -09 kan man väl säga…

Dramaqueen

Jag kollade på Scrubs igår. JD detjade en tjej, Jamie, som var en extrem dramaqueen. JD hade fullt upp med att skapa drama hela tiden bara för att hålla tjejens intresse vid liv, haha. Men jag undrar hur vanligt det är? Kanske bor det en dramaqueen i oss alla?

Det bor i alla fall helt klart en dramaqueen i mig. Jag hatar när det är tråkigt och jag blir fort rastlös. Ibland undrar jag om jag t.o.m. ställer till saker med flit, undermedvetet alltså. När allt är för perfekt så händer det att Vanilla tar ett snedsteg...

Med gasen i botten

Varför lever så många människor livet som om det vore ett race? Jag och mina vänner är unga, och de flesta av oss har inte skaffat barn än men ändå lever vi våra liv som om det vore en tävling. Vem jobbar mest? Vem tränar mest? Vem ordnar bästa festen? Vem har finast hem? Vem har flest projekt på gång?

Jag är den första att skriva under på att jag lever mitt liv med gasen i botten. Under tio veckors tid har jag pluggat 200% på universitetet. Vid sidan av det så driver jag och min man ett företag med två heltidsanställda. Det känns som om livet går i 140 km/h.

Men ska det verkligen vara så? Ska vi köra så hårt redan nu? Borde vi inte passa på att njuta av livet ibland också? Bara ta det lugnt en måndagskväll för en gångs skull? Eller träffa kompisar och bara prata? Nu när jag har börjat plugga vanlig helfart igen så ska jag försöka lätta lite på gasen och njuta lite mer av tillvaron.

Första inlägget

Jag har alltid älskat att skriva. Jag tänker bättre när jag skriver, och jag tänker VÄLDIGT mycket! Jag har mycket tankar som jag bär på hela tiden. Jag hoppas att denna blogg ska ge dig intressant läsning och en hel del intressanta saker att fundera på.