Jag har träffat ett barn som far illa. Jag känner inte familjen, men jag vet att den lilla pojken har det svårt. Han pockar hela tiden på min uppmärksamhet på olika sätt, genom att förolämpa mig, genom att inte lyda mig, genom att larva sig, genom att peta på mig lite då och då, genom att titta på mig väldigt mycket.
Det gör ont i hjärtat och jag vill bara säga till honom att jag kommer att tycka om honom oavsett vad han gör. Men det måste jag visa honom. Jag önskar att jag skulle få möjlighet att ge honom det under hela hans uppväxt. Men det har jag inte, jag kommer bara att finnas i den här lilla pojkens liv en mycket kort stund. Jag önskar av hela mitt hjärta att han ska hitta sig själv, att han ska se sitt eget värde trots försummelse och kränkningar från föräldrarna.
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” (Hjalmar Söderberg)
Man kan undra varför ingen kommenterat det här inlägget. Jag tror det är för att ingen vet vad man kan säga om en sån sak, inte heller jag. Men jag tror du kan ha gjort en skillnad för pojken bara genom att visa att du bryr dig om honom, hur kort tid det än är du kan ge honom den bekräftelsen.
SvaraRadera