Sjuksköterskan frågade mig om jag var vänster- eller högerhänt. "Vad larvigt, man lär ju bara få lite ont i överarmen" tänkte jag. Till en början gjorde det mycket riktigt bara lite ont i armen men under eftermiddagen blev det värre och värre. I går kväll kunde jag inte röra armen alls. Det är fantastiskt vad handikappad man blir av att bara kunna röra en arm. Jag kunde inte ens röra fingrarna på vänsterhanden. Jag är också otroligt glad att jag fick sprutan i vänsterarmen...
Nu är det bara att vänta en vecka innan jag har fullgott skydd. Det känns otroligt skönt att ha det gjort, för vem vet hur många dödsfall det blir i Sverige eller om det kommer en andra våg sedan? Nej, det är bäst att vara på den säkra sidan och ta vaccinet kände jag. Dessutom vill jag absolut inte råka smitta någon annan människa som redan har ett nedsatt immunförsvar och som därför kanske inte klarar sig. Hemsk tanke.
Nå, hur gör ni? Är ni redan vaccinerade, tänker ni göra det eller inte?
Vad skönt att du har fått vaccinet! Ja, jag har vaccinerat både mig och mina barn! :-)
SvaraRaderaBra att du känner dig trygg nu. Men vi ska inte vaccinera oss...tror jag :) Jag tror inte att jag orkar stå i kö med alla tre barn, och det inte säkert att vi får vaccin, och dessutom så känns det lite överdrivet...hmmm vet inte..så tänker jag.
SvaraRaderaVi vuxna är vaccinerade men barnen är för små så vi får mest hålla oss hemma i alla fall.
SvaraRaderaOm influensan fortsätter i vår får barnen kanske sprutor då.
Jag vaccinerade mig i skolan, jag fick också jätte ont i armen!
SvaraRaderaVi kommer inte att vaccinera oss, varken vi eller barnen..
SvaraRaderaJag vaccinerade mig idag, känns bra :)
SvaraRaderaDet var länge sen jag vaccinera mig. Typ några veckor sen. Jag var en av de första som fick den :P
SvaraRaderaJag kommer inte ta den, allting känns så överdrivet.
SvaraRaderaUsch, det där är en fråga jag brottas med dagligen. Lilla Elvin är ju bara 4,5 vecka gammal så vi får hålla oss undan större folkmassor så mycket det går. Ska rådfråga läkaren på BVC. För min egen skull är jag inte orolig, men för min son skull är jag det.
SvaraRadera