Inget kalas utan...

Examensfest nr 2

Igår hade jag min andra examensfest, denna gång för släkt och vänner hemma i min lägenhet. Aldrig kunde jag väl tro att det skulle vara så mycket jobb inför en sådan tillställning. Jag och D började redan förra helgen att planera och förbereda, och varenda kväll den här veckan har använts till detsamma. Igår klev vi upp 6.30 och var igång och grejade strax innan sju, vilket vi trodde skulle vara hur lugnt som helst. Men det blev sjukt stressigt att hinna bli klara innan gästerna kom ändå.

Vi hade gäster i ca 12 timmar igår. Vid tre olika tillfällen tog vi emot ett 20-tal gäster. Allt gick bra, festen blev verkligen lyckad. Maten var god, tårtbuffén likaså och det verkade som om gästerna hade trevligt. Jag lyckades dölja min förkylning bra, även om den sprängande huvudvärken, halsont och värken i kroppen ständigt gjorde sig påminda.

När de sista gästerna slog igen ytterdörren så kan jag väl säga att både jag och D drog en lättnadens suck. Det var roligt, men det känns också skönt nu när det är över. Här kommer lite bilder från dagen:

Jag fick massor med fina blombuketter

I buffén ingick bl.a. denna goda grönsakspaj...

och en kyckling- och avocadosallad

Mysigt med ljus och blommor framåt kvällen

I tårtbuffén ingick bl.a. dessa cupcakes...

och den här goda chokladtårtan.

Inte bli sjuk, inte bli sjuk, inte bli sjuk...

Jag har återigen haft en helt otroligt hektiskt vecka. Jag förstår inte vad jag gör för fel. Varför har jag alltid så mycket att göra? Varför har jag inte ett lugnt och harmoniskt liv? Hur som helst så är det full fart på jobbet, vissa dagar är mer kaotiska än andra och jag kommer ofta hem med huvudvärk, varför jag inte alls reagerade på min sprängande huvudvärk under onsdagen och torsdagen. Men när jag kom hem igår efter en heldag på förskolan, stängning inkluderad samt en liten kvällstripp till IKEA för att inhandla det viktigaste till festen, kände jag mig lite hängig. Och mycket riktigt, idag vaknade jag med halsont, värk i kroppen, ont i öronen och huvudet. Great.

Men det är lugnt, jag ska bara jobba hela dagen, stänga på förskolan ikväll och sedan jobba hela natten lång för att förbereda inför festen imorgon. Imorgon ska jag ju bara välkomna ett 20-tal gäster vid TRE tillfällen under dagen och ro i land den största festen jag någonsin har haft i vår lägenhet. Och på söndag ska jag ju bara städa lite grann. Det är inga problem, eller?

Just nu:

Jag bakar Foccaccia till min andra examensfest som går av stapeln i helgen.

Barncitat

Vanilla: Imorgon ska vi åka skidor.
5-åring: Men, kan man inte ramla då?
Vanilla: Jo det kan man, men man slår sig ju inte eftersom man landar i snön.

5-åring: Fast en gång när jag åkte skidor, då ramla jag och bryti benet lite...

Myshelg

Helgen som gått var min första lediga helg på... ja, jag vet faktiskt inte hur länge. Det var otroligt skönt att vara ledig i alla fall. Som om inte det vore nog, lyckades jag även få en heldag ensam med min älskade mamma. Hur ofta får man sådan kvalitetstid med sin mamma? I mitt fall är det inte ofta, vi bor inte i samma stad och när vi väl ses är vi oftast många eftersom jag har så många syskon. Någon promenad då och då har det väl blivit de senaste åren, men annars var det första gången på mycket länge som vi bara umgicks. Mamma och jag.

Vi åt god mat, tog en vinterpromenad, drack te, klistrade in foton i album, pratade om livet och spelade spel. På det stora hela var det en riktig myshelg och jag är så glad att jag fick all den tiden tillsammans med min underbara mamma.

Dagens låt

Detta är inte en helt ny låt, men den är en av mina favoriter just nu. Den är otroligt vacker och sorglig tycker jag. Vad tycker ni?

Barncitat

När jag tog på en liten pojke ytterkläderna idag så upptäckte jag att dragkedjan var trasig. Jackan hade både dragkedja och knappar, men själva dragaren var borta. Då sa den lilla pojken till mig:

- Djagkedjan äj tjasig. Du fåj knäppa knappana istället. Sedan tittade han förstående på mig och sa:
- Du haj inte vajit fjöken så länge.

Pulkaåkning à la Rudolf

Det här är bland de bästa klippen från Sunes jul, enligt mig. Håll till godo.

En timme för Haiti

Ingen har väl kunnat undgå den fruktansvärda katastrofen som inträffat i Haiti. Förödelsen är stor efter jordbävningen och många människor är i behov av akut hjälp. Läkare utan gränser finns på plats för att hjälpa de drabbade - men de behöver pengar.

I samarbete med Aftonbladet har Läkare utan gränser startat en insamling som kallas för "En timme för Haiti". Torsdag mellan klockan 14.00 och 15.00 utlyses som timmen för Haiti, insamlingen går alltså ut på att vi svenskar ska skänka pengar motsvarande en timmes lön. Om alla i Sverige skulle skänka en timmes lön så skulle det bli 640 miljoner kronor.

En timmes lön är enkelt att avvara för de flesta av oss, men det är skillnad mellan liv och död i katastrofområdet i Haiti. Jag vill därför uppmana er att vara med i denna insamling och på så sätt vara med och bidra till att några av de drabbade får den hjälp de behöver - även om ingen kan ge dem tillbaka de nära och kära som de har förlorat.

För att vara med, skänk pengar till: Plusgiro 90 06 03-2 eller bankgiro 900-6032, märk insättningen med "timme". För mer information, besök Läkare Utan Gränsers hemsida här.

Dagens tips

Dagens tips är att inte svara ja på frågan: "Vill du åka pulka med mig?" Det spelar ingen roll hur söt den lilla 4-åringen är som frågar eller hur roligt det ser ut när alla de andra barnen åker. För om du svarar ja på den frågan kan det nämligen resultera i en pulkaåkning à la Rudolf i Sunes jul. För er som inte vet vad jag menar så kan jag säga att det innbär helt okontrollerbar pulkaåkning i mycket hög fart. I detta fall kan det även innebära att du och din lilla 4-åring åker rakt in i ett träd, du slår i armen, får en 4-åring över dig samt pulkan i ansiktet. Om du svarar ja på frågan kan det också innebära att 4-åringen säger "Kan vi åka en gång till?"

För vi har tagit examen, för vi har tagit examen...

Nu är det äntligen klart. Jag är färdigutbildad lärare. Jag tog min examen i veckan och känslan går inte att beskriva. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer behöver åka tillbaka till universitetet, att jag verkligen är behörig lärare nu.

Men jag undrar varför vi firar studenten mer än en yrkesexsamen i Sverige? När folk tar studenten så är det självklart att detta ska firas, ungdomarna köper dyra kläder, studentmössor och det är cermonier på gymnasieskolorna, de åker flak, skriker, dricker och sjunger. Sen är det fest med både kompisar och släkten och det är presenter i massor.

Det är säkert olika på olika universitet och på olika program, men där jag har gått lärarprogrammet händer det absolut ingenting när vi tar examen och många av mina kompisar gör inget speciellt alls. Själv tycker jag att en examen är otroligt mycket större än studenten. Gymnasiet klarar nästan alla av, men det är inte alla som läser vidare och faktiskt tar en examen på universitetet. Det har jag gjort nu och för mig är det stort. Så ikväll blir det fest med alla mina underbara vänner och om ett par veckor har jag öppet hus för släkt och vänner.

Ikväll ska vi verkligen fira!

Nu är det slut på veckan...

... det är dags för fredagsmyyyys! Nu ska jag och D göra egen pizza och lite senare blir det förmodligen en kopp te och choklad. Vi ska bara slappa och njuta av att det är fredag.

Första jobbveckan avklarad

Min allra första jobbvecka är slut, men likaså är jag. Det har varit påfrestande att helt plötsligt gå upp så sjukt tidigt på morgnarna, dessutom är det alltid intensivt att komma till en ny arbetsplats, lära känna alla kollegor, alla 50 barn och deras miljontals föräldrar, plastpappor, styvsystrar, mormödrar o.s.v. för att inte tala om alla rutiner som ska läras in.

Utifrån den här veckan kan jag säga följande om livet på en förskola:

* Det är alltid någon som slår sig
* Det är alltid någon som ropar "färdig"
* Det är alltid sjukt hög ljudnivå

Men förutom det så är det hur roligt och mysigt som helst!

Ny serie...

Jag vet inte vad ni gör på kvällarna men vi tittar mycket på serier när vi får en liten stund över. Jag fick första säsongen av "How I met your mother" i julklapp av D, och jag kan väl bara säga att jag är fast. Jag var helt övertygad om att det inte skulle gå att hitta någon serie som var lika bra som Friends eller Scrubs, men nu verkar det som om vi har lyckats...

Vilken är er favoritserie?

Julgransplundring

Idag har vi haft julgransplundring på förskolan där jag numera jobbar. Mina kollegor fick den briljanta idén att samla alla 50 barn runt en enda liten plastjulgran för att ha julgransplundring. Vi i personalen sjöng, lekte, log, dansade och fotograferade medan barnen, som var i åldrarna 1-5 år, sprang runt, lekte andra lekar, grät för att de inte ville vara med och dansa, lekte jaga-lekar, la sig på golvet och ålade runt...

Så jag tar om det där. Idag har vi FRÖKNAR haft julgransplundring.

Träning

Såhär efter nyår brukar jag (och halva svenska befolkningen) vara mer motiverade än någonsin att komma igång och träna. Min träningshöst började ju så bra med dans och jympapass flera gånger i veckan, sedan blev jag sjuk och därefter fanns helt enkelt inte tid.

Nu hade jag siktat in mig på att dra igång träningen den här veckan. Jag var så peppad på att pröva alla nya pass och framför allt pröva det nya danspasset. MEN sen inträffade olyckan och tyvärr har läkaren sagt att jag inte får hoppa eller på något sätt belasta nacken de närmaste veckorna. Så himla typiskt... Jaja, jag får väl vänta i startgroparna ett tag till!

Första dagen på nya jobbet

Jag gillar att se på livet som en bok med olika kapitel. Idag började på ett nytt kapitel i mitt liv. Det var första dagen på mitt nya jobb. Jag ska arbeta som förskollärare på en avdelning med barn 3-5 år. De flesta av mina kollegor verkade trevliga och barnen var goa såklart. Tyvärr hade de valt att slå ihop två avdelningar vilket innebar stora lokaler men även 34 barn springandes runt i ett enda stort kaos. Fröknarna hade ansvar för alla och ingen kändes det som.

Jag har i alla fall haft en bra första dag och jag ser verkligen fram emot att arbeta som förskollärare i vår.

Tävling på En mammas dagbok

Jag brukar inte länka till andras tävlingar, men i just den här tävligen är vinsten ett Humanity for all armband. Jag har tipsat om armbandet förut här och nu kan ni alltså vinna armbandet om ni är med och tävlar. Klicka på bilden för att komma till En mammas dagbok.

Allra sista...

...pluggsöndagen. Ja, jag vet att jag har sagt det förut. Men den här gången menar jag det verkligen. I veckan tar jag min lärarexamen och sedan är det slut på detta eviga pluggande. Man skulle ju kunna tro att jag är mer motiverad än någonsin, med tanke på att examen är så nära nu, men icke. Jag vill bara ha mitt examensbevis i handen och jag orkar absolut inte börja fundera på forskning i relation till yrkesverksamheten.

Det är väl bäst att jag sätter igång nu. Hoppas att ni får en lugn och skön söndag!

Dagen efter

Trots den hemska krocken som jag var inblandad i igår så mådde jag ganska bra under dagen. De första timmarna efter olyckan var jag väldigt skärrad och chockad. Och värken i nacken blev allt värre. Men jag var lugn, och jag mådde helt ok.

Idag däremot känns allt konstigt. Var jag verkligen med om en bilolycka igår? Krockade jag verkligen med en lastbil? Var jag verkligen så nära döden?

Det är hemskt hur fort allt kan förändras, och jag känner mig mer nedstämd idag än vad jag gjorde igår. Jag vet inte om det beror på att värken i nacken har blivit outhärdlig eller om det beror på att jag kommit över chocken och insett vad som verkligen inträffade och kanske framför allt vad som kunde ha inträffat.

Jag måste också säga att jag förundras över alla underbara människor som ringde, skickade SMS, skrev en kommentar här på bloggen eller på Facebook igår. Mitt uppe i allt jobbigt är det otroligt skönt att veta att så många bryr sig.

Jag vill skicka en stor kram tillbaka till er allihop!

2 sekunder

Allt var bra. Jag skulle hälsa på på mitt nya jobb. Jag var glad och förväntansfull. Jag körde långsamt på de glashala vägarna. Daughtry spelade i högtalarna. Solen sken. Jag kom fram till en korsning. Det blev grönt. Bilen framför mig körde iväg.

2 sekunder senare.

Jag rullade ut i korsningen då jag plötsligt fick se en lastbil komma körandes från vänster. Jag hann inte tänka. Plötsligt hade jag hela lastbilen framför mig. Jag ställde mig på bromsen, men det var så otroligt halt så det tog ingenting. Jag såg den stora, vita lastbilen framför mig och jag visste att jag skulle krocka.

2 sekunder senare.

Min bil stod vid sidan av vägen. Mitt hjärta slog hårt. Jag stängde av musiken och jag stängde av bilen. Med darrande händer tog jag upp mobilen och ringde 112. En kvinna frågade vad som hänt. "En krock" stammade jag. "Jag har krockat". Hon frågade var jag befann mig och jag försökte förklara men orden ville inte riktigt komma ut i rätt ordning. Plötsligt kom tre brandmän fram till bilen. En brandman i 30-årsåldern öppnade min bildörr och frågade hur jag mådde. Jag skakade i hela kroppen. Han kom runt och satte sig bredvid mig i bilen. Jag hade ont i nacken och de sa åt mig att sitta still och titta rakt fram. Brandbilen hade stått i korsningen och sett hela olyckan. De berättade att lastbilen hade kört mot rött. Jag hade inte haft en chans att stanna.

Jag körde in i lastbilen från sidan, ungefär vid lastbilens högra framdäck. Som tur var hade vi båda låg fart, annars hade olyckan förmodligen sett helt annorlunda ut. Snart kom ambulansen, och strax därefter kom polisen. Ambulansmannen ställde frågor och kände på min nacke. Polisen ställde frågor och ringde efter bärgningsbil.

Jag är otroligt tacksam att det gick så bra som det ändå gjorde. Men jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle ha hänt om jag hade kört in i korsningen en sekund tidigare och hamnat framför den enormt stora och tunga lastbilen istället...

Skärrad. Tacksam. Förvirrad.

Trettondag jul

Riktigt skönt med ännu en dag av julledighet innan vardagen drar igång på allvar. Själv har jag haft en jättemysig dag tillsammans med min familj. Som vanligt innebär besök hos mina föräldrar intressanta diskussioner, mycket god mat och mycket glädje. När det är julledigt är även julkrysset ett givet inslag.

Nybakat bröd till frukost

Promenad

God midddag

Julgodis såklart

Mer godis

Korsord

Dagens låt

Dagens tips

Om du tycker att du kollar Facebook lite för ofta så är det ingen bra idé att starta ett event. Detta kan nämligen resultera i (om möjligt) ännu fler besök på Ansiktsboken. Om du har riktigt otur så kan det innebära att du uppdaterar sidan ca 1 gång per minut för att se om du fått någon mer confirmed guest. Dagens tips är därför att inte starta ett event på Facebook.

Nytt jobb

Snart, snart, snart är lärarutbildningen helt avklarad. En riktigt härlig känsla. Trots dåliga tider har jag redan fått ett jobb och jag är såklart jätteglad för det! Nästa vecka börjar jag arbeta på en förskola i staden där jag bor, och jag hoppas att det blir många härliga barn-citat i bloggen framöver!

Härligt skratt

God mat

Hoppas att ni förutom en lyckad kväll även fick god mat på nyårsafton! Det fick i alla fall jag. Min fina vän hade lagat massor med god mat. Här kommer några kort från nyårskvällen:

1 januari 2010

Idag är det 100101. Den första dagen på det nya året, och jag kan inte låta bli att bli lite fundersam. För mig kommer 2009 alltid att vara förknippat med extremt mycket plugg och det året då vårt företag äntligen tog fart med allt vad det innebar. Men så här på årets första dag brukar jag även reflektera över mig själv, hur har jag varit mot andra människor under året och hur har jag mått? Sedan brukar jag fundera på om det finns något jag kan ändra på. För jag tror alltid att det finns saker som vi kan förbättra hos oss själva och som kan göra att både vi själva och de vi bor med mår bättre. En sak som jag kan dela med mig av är att jag har som mål att stressa mindre under 2010. Det är svårt, jag vet, speciellt för mig som älskar att ha mycket att göra. Men jag ska verkligen försöka, för det skulle både jag och min omgivning må bättre av.

Finns det något som du vill ändra på som skulle göra att både du själv och dina nära skulle må bättre?