Att kämpa

Vi ställde vår lilla tjej i förskolekö när hon bara var några månader gammal. När vi sedan flyttade till hus hörde vi av oss till barnomsorgshandläggaren på kommunen för att bestämma våra prioriteringar. Det fanns en jättemysig by-förskola som vi gillade (bara fem minuter från där vi bodde) men allra helst ville vi ha en populär ur och skur-förskola som ligger i den stadsdel där vi tidigare bodde. Det är nära både mitt och D:s jobb, lokalerna är nya och fräscha och vi vet att de har väldigt bra pedagogiskt tänk. Dessutom är det en liten förskola vilket jag gillar. Vi vet att det är högt tryck på just den förskolan, men valde ändå ur och skur- förskolan som första alternativet.

När väl placeringserbjudandet kom fick vi inget av våra önskemål utan blev tilldelade en helt annan förskola som vi inte visste så mycket om. Vid ett första besök tyckte vi att förskolan verkade helt ok och vi tackade ja till platsen i tron att vi inte hade något alternativ.

Men det kändes inte helt hundra. Veckorna gick och det kändes allt jobbigare. Jag vet att det inte skulle bli DÅLIGT för Lilla hjärtat, men jag såg så mycket på mitt besök som inte går ihop med mina visioner för  hur jag vill att barn ska ha det under sin vistelse på förskolan. Jag kunde inte riktigt släppa detta, och bestämde mig för att försöka få in Lilla hjärtat på ur och skur -förskolan ändå.

Jag vet inte hur många samtal jag har ringt och jag vet inte hur många gånger jag varit helt tömd på energi p.g.a. allt detta. Kö-ansvarig på kommunen gör mig totalt vansinnig och är absolut inte samarbetsvillig. För några dagar sedan fick jag till slut reda på att Lilla hjärtat var framme i kön, men att hon ändå inte får plats eftersom förskolan, enligt henne, sagt att de bara tar emot äldre barn. Jag kontaktade förskolan och det stämde inte alls. De kunde visst tänka sig att ta emot barn från 2011. När jag pratade med kö-ansvarig igen sa hon att det inte var den informationen hon hade fått och att hon bara kunde gå på det som hennes kontakt sagt till henne. Jag frågade om hon låtit äldre barn gå före Lilla hjärtat i kön, och det erkände hon! Hon ville inte svara på hur många. Hon sa också att hon redan skickat ut nya placeringserbjudanden och att hon måste invänta svar först. Om någon skulle tacka nej kunde hon tänka sig att eventuellt ta kontakt med förskolan igen.

Varför ha ett kö-system om det inte fungerar? Om kö-ansvarig ändå kan placera barn som hon vill och låta vissa barn gå före i kön för att hon inte har koll på vad förskolan gett för information! Jag blir vansinnig. Och det handlar om ett helt år för Lilla hjärtat. Jag vill att hon ska få det bästa, och jag vill känna mig trygg när jag går till jobbet att Lilla hjärtat har det bra!

Det har varit otroligt många vändor fram och tillbaka, men idag skulle i alla fall en pedagog från ur och skur -förskolan (som också var uppenbart irriterad på denna kö-hanläggare) ringa till handläggaren och från sitt håll understryka att de KAN ta emot barn från 2011 och att de givetvis vill ta emot de barn som stått längst i kön.

Nu har jag gjort allt jag kan. Nu kan jag bara vänta. Förhoppningsvis har kö-handläggaren ett nytt besked till mig när jag ringer imorgon...