Idag är det lucia, den 13 december och jag kan inte låta bli att tänka på hur det var
förra året. Jag hade slutat jobba och jag hade gått över tiden. Jag hade hoppats på en tidig december-bebis, sedan hoppades jag att hon skulle komma på vårt datum (9 december) och sedan hoppades jag på att hon skulle komma på lucia. Men när jag vaknade på luciamorgonen och förlossningen fortfarande inte hade startat kändes det tungt. Jag gjorde frukost, tog fram lussebullar och pepparkakor, tände ljus och så tittade vi på lucia på tv jag och D. Men när vi satte oss började tårarna rinna ner för mina kinder. Det var så jobbigt att inte veta när det skulle hända och jag längtade så otroligt mycket efter vår lilla dotter.
Idag gick vi till öppna förskolan tillsammans med våra fina vänner. Lilla hjärtat hade sin söta tomte-klänning på sig och medan personalen sjöng alla fina sånger satt hon i min famn och gosade. Tänk att hon finns här hos oss nu. Vår underbara lilla dotter. Det känns så nyss jag satt där med stora magen och grät till luciasångerna. Nu finns hon här, en hel liten person som vi älskar mest av allt i hela världen!
Jag känner verkligen igen den där väntan. Jag fick vänta hela julen och in i januari. Så nu tänker man ofta tillbaka till hur det var för ett år sedan. :) Kram
SvaraRaderaGick du också över tiden, eller när hade du datum? Ja, man blir lätt nostalgisk! :-)
RaderaKram
Usch för att gå övertiden, det känns som om bebisen aldrig ska komma. Jag gick bara över 5 dagar denna sista gång, men då alla de andra tre kommit tidigare kändes det längre och jag trodde aldrig hon skulle komma ut. Men så fort hon var född lättade allt och jag glömde det som varit så jobbigt ;-)
SvaraRaderaJa, det är så speciellt att gå och vänta så där efter datum. Ja visst, man glömmer fort! :-)
Radera