Mindo del 2

När vi gått omkring där i Mindo ett tag så kom vi i alla fall fram till ett hostal som finns med i Lonely Planet. Det hette Cokaffesu och såg ut att vara i en helt annan klass än övriga hus i Mindo. Det såg ut så här:


Vi gick in och möttes av ett medelålders par som pratade bra engelska, mannen var från Quito men hans fru var från Arizona så det var inte konstigt att hennes uttal var perfekt. Vi fick varsitt rum och äntligen kunde vi slappna av. Dessutom fanns det restaurang där så vi kunde sätta oss och äta där och slippa gå ut i regnet något mer. Allt kändes fortfarande lite konstigt men det var skönt att få äta lite och efteråt tog vi varsin kaffe och efterrätt. Kaffet var bland det godaste jag har druckit – inte bara i Ecuador (för kaffet är oftast dåligt här) utan i Sverige också! Wow! Efter en god natts sömn och helt ok frukost var vi redo för en spännande dag i Mindo. Vi tog varsin ryggsäck och begav oss upp mot de berömda vattenfallen. När vi hade gått ca en halvtimme ut från byn kom det en bil som frågade om vi ville ha skjuts upp till ”Las cascadas”, vi hoppade upp bak på bilen och fick oss en resa som liknade vilken åkattraktion som helst på Liseberg. När vi kom fram tog vi en cabel car (linbana) rakt över djungeln. Sedan kom vi fram till molnskogen! Vi hade planerat att se de fina vattenfallen i Mindo men ingen av oss hade förstått att det betydde ca 2 ½ timmes promenad på små stigar mitt ute i djungeln. Vi påbörjade vår vandring och det var något ingen av oss hade upplevt förut. Vi var alla fascinerade av naturen och vattenfallen vi kom fram till var magnifika. Det var dock tröttsamt att gå, många gånger var stigen ojämn, hal och brant. Dessutom gick vi ofta uppför och luften var otroligt kvav och klibbig. Vi fick stanna till och ta vattenpauser då och då. Vid det femte vattenfallet stannade vi en längre stund, det var otroligt vackert och vi klättrade runt på stenarna för att få bra kort. Sedan började vi vandra tillbaka. Efter bara några minuter började det regna. I början var det mysigt när det smattrade lite i djungeln men snart hällde det ner och vi blev rejält blöta. Dessutom blev löven på stigen blöta och det blev svårare att ta sig fram. När vi sedan kom tillbaka till linbanan som skulle ta oss tillbaka var vi alla förbi av trötthet. Vi åkte över i den lilla korgen och började sedan gå på den lilla grusvägen tillbaka till byn. Klockan närmade sig två och vi tänkte först gå tillbaka till byn för att äta lunch, men istället blev det ett annat äventyr på vägen…

Fortsättning följer...

Molnskogen i Mindo var helt otrolig!

Här fanns en liten trappa som vi kunde gå på.





Många sådana här broar fick vi gå över, tur att de höll...

Här är ett av alla vattenfall, svårt att fånga hur häftigt det var på ett foto, men det här heter i alla fall Cascada Madre.