Besök i en indianby

Jag upplever så otroligt mycket olika saker här i Ecuador. Tänk om jag skulle göra lika mycket saker hemma i Sverige! Rent teoretiskt skulle jag kunna åka till en ny svensk ort varje helg, ta in på hotell och uppleva allt som staden har att erbjuda. Men det gör man ju inte…

I helgen som var valde vi att åka till staden Ibarra, ca 4-5 timmar från Quito. Efter en tröttsam busstur kom vi fram till en stad som kryllade av folk och vi hade svårt att ta oss fram på gatorna. Vi tog in på stadens finaste hostal och jag blev såklart besviken. Det är konstigt att det tar sådan tid att ställa om! När jag läste om det finaste hostalet i staden så tänkte jag mig ett riktigt lyxhotell, men självklart var rummet ljusår från ett vanligt Scandic-rum. Följande morgon mötte vi upp tre andra volontärer på busstationen och sedan blev vi hämtade av en man som körde upp oss till en indianby i närheten.

Jag har aldrig haft något stort intresse för indianer tidigare. Jag såg visserligen fram emot besöket, men hade egentligen inte så stora förväntningar. Men det blev en dag som jag förmodligen kommer att minnas resten av livet. Det är svårt att beskriva vad det var som fick mig så engagerad och berörd. Jag fick i alla fall bekräftat att värdfamiljen vi bor i tillhör den rika delen av befolkningen i Ecuador. I indianbyn möttes vi av en helt annan verklighet. Människorna där levde ett mycket enkelt liv, och många gånger kändes det som om vi förflyttades 100 år tillbaka i tiden. De hade enkla bostäder, rinnande vatten men annars inget av värde i sina hem. Husen luktade och kändes som de uthus mina föräldrar har i sin trädgård. Djuren sprang runt fritt utanför husen och tjurarna användes främst till att plöja åkrar med. Men det var framför allt första gången vi fick möjlighet att samtala och umgås med människor som lever i fattigdom och lever totalt annorlunda liv än vad vi gör i Sverige. Hela byn och människorna som vi mötte berörde mig djupt och min känsla av att vilja göra en skillnad väcktes till liv på ett sätt som jag inte ens kände när vi bestämde oss för att vi ville göra den här resan. Jag började genast fundera på hur jag skulle kunna hjälpa familjen och vad jag skulle skicka i ett paket till familjen sedan när jag kommer hem till Sverige. Jag är så otroligt glad att vi valde att åka till indianbyn. Besöket har inte förändrat hela mitt liv, men det har verkligen påverkat och berört mig.

Huset där indianfamiljen bodde

Minstingen inne i huset

Husdjur

Majsfält

Slingriga stigar