Det blir ALDRIG som man har tänkt sig...

Mitt arbete i den ecuadorianska byskolan har varit mycket tufft. Jag har inte haft något schema och har oftast kastats in i klasser utan att få chansen att förbereda mig. Rektorn tyckte att jag skulle vara i en klass en hel dag för att sedan vara i en annan klass nästa dag. Detta passar inte mig alls eftersom jag då har engelska 30, max 45 minuter och sedan försöker hålla ihop klassen så gott jag kan resten av dagen utan att kunna tillräckligt bra spanska. För lärarna har det säkert passat väldigt bra eftersom de många gånger har lämnat klasserna helt och hållet till mig medan de ägnat sig åt något helt annat. Jag har kontaktat volontärorganisationen flera gånger och sagt att jag vill ha ett schema och vill undervisa mer engelska. De har pratat med rektorn men ingenting har hänt. Förrän i torsdags, då situationen blev ohållbar i skolan. Jag ringde upp min kontaktperson igen som den här gången blev mycket arg. Han skulle prata med rektorn och ge dem en sista chans, men på söndagskvällen fick jag veta att jag inte skulle återvända till den skolan mer. Jag skulle istället börja arbeta på en helt ny skola.

Till en början kändes denna information ganska tung. Jag valde att förlänga volontärprojektet till två månader för att jag skulle ha möjlighet att lära känna barnen bra och verkligen lära ut mycket engelska. Som det blev nu fick jag byta skola efter tre veckor, och fick börja om från början, med 80 nya barn, nya lärare och en ny rektor. De första dagarna kändes det lite motigt, just när jag började få in lite rutin med barnen i byskolan fick jag börja om från början igen. Jag kände mig trött och lite omotiverad. Men det gick snabbt över. Nu har jag varit på den nya skolan i två veckor och jag trivs mycket bättre. Här får jag istället undervisa fem lektioner per dag och det märks att både lärare och barn är mer intresserade av engelskaundervisning! Många av barnen har det tufft och är därför lite extra krävande, men de är också otroligt goa och fina barn som jag kommer att sakna massor när jag åker härifrån!

Nej, det blir aldrig som man har tänkt sig. Men ibland visar det sig att det blir ganska bra i slutänden ändå!