Spanskan har verkligen varit en av de stora utmaningarna här i Ecuador – och utmaningarna har ändå varit många! Vissa dagar har jag haft långa konversationer med spansktalande människor och jag inser stolt att jag ändå kan göra mig förstådd och klara av ganska komplicerade konversationer. Men sedan kommer det andra dagar när man känner sig helt blåst. Jag kan sitta nere i matrummet med fem-sex spansktalande personer omkring mig och försöka hänga med i deras samtal men istället inse att jag inte förstår ett smack av vad de pratar om. Eller andra dagar på förskolan då vi är fyra-fem kvinnor i samma rum och de pratar och skrattar om något som jag förstår, sedan vänder sig plötsligt någon mot mig och rabblar något på spanska. ”Jag förstår inte” säger jag skamset varpå de upprepar frågan med något högre stämma. Det hjälper ju inte för jag förstår ändå inte orden. Ibland säger jag att jag inte förstår och sitter sedan i tystnad, ibland säger jag bara ”Si” varpå de oftast skrattar eftersom jag istället borde ha sagt ”No”.
Nu har vi varit i Ecuador i närmare tre månader och jag är så trött på att inte förstå! Jag är så trött på att hela tiden koncentrera mig på att försöka förstå och hela tiden vara på spänn när någon tilltalar mig. Jag längtar hem till Sverige där jag får prata svenska, där jag förstår alla och där alla förstår mig!
Du borde söka jobb på en invandrartät skola när du kommer hem. Förstå vilken kompetens du nu har vad gäller detta med språk, brist på språk och utanförskap.
SvaraRaderaLåter jobbigt, man förstår att du längtar hem till svenskan:-)
SvaraRaderaDet går över med tiden. Det tar dock ett par år men sedan förstår du allt jättebra. Istället för att fly till det svenska språket, besegra det spanska! Hoppas din vistelse var bra i alla fall. Hans Erlander, Amb Ecuador
SvaraRadera