Grattis!

Som jag nämnt tidigare har min man en släkting med Down syndrom. I lördags åkte vi 20 mil för att fira hennes 50-årsdag. Det här med ålder är dock oväsentligt i just hennes fall. Visst utvecklas hon hela tiden, men det går inte att jämföra henne med andra 50-åringar. På ett sätt är hon fortfarande ett barn. Just därför blev det här firandet så speciellt.

Hon var otroligt förväntansfull innan gästerna kom. Hon visade mig platsen där hon skulle sitta flera gånger. Och hon rabblade vilka gäster som skulle komma.

När alla gästerna började strömma in var hon eld och lågor. Varje gång någon kramade henne och sa "Grattis" ropade hon "Detsamma!" och smackade dit en puss på kinden. När vi sjöng "Ja, må hon leva" dirigerade hon i luften och klappade händerna. Men när vi skulle hurra för henne höll hon för öronen.

Det var en lång dag och för oss som var hennes släktingar var det en väldigt intensiv dag då vi stod för maten, disken och allt runt omkring. Men att se henne så lycklig gjorde hela vår dag.

Grattis finaste Chatarina!