Världens mysigaste dag

Nu har jag och de andra mammorna i föräldragruppen varit mammalediga i ett år. Efter nyår börjar jag arbeta 40%, men de andra mammorna kommer att börja jobba heltid. Det innebär att vi inte kommer att träffas på samma sätt som vi gjort det här året.

Idag var jag och Lilla hjärtat hemma hos en av mammorna i föräldragruppen och hennes lille son. När vi kom dit hade hon förberett hembakat bröd, gott pålägg och kaffe. Vilken perfekt start! Hon hade tänkt ljus på bordet och tagit fram en extra barnstol så att våra 1-åringar kunde sitta bredvid varandra. Mysigt! Sedan var det dags för båda (!) barnen att sova så vi tog en uppfriskande promenad med våra små som snart sov gott i sina vagnar. När vi kom tillbaka började min vän laga mat och vi hann prata massor! Tyvärr vaknade Lilla hjärtat snart och var alldeles glödhet efter sprutan igår, så jag hade en ledsen tjej en timme där och maten hann bli kall innan jag fick i mig den. Men så fort alvedonen kickade in piggnade hon till och var glad igen. Barnen lekte och busade med varandra (de lekte bl.a. tittut - så söta!) och vi mammor drack kaffe igen och åt tårta som jag hade med mig.

Jag kommer verkligen att sakna mina dagar tillsammans med T - de är guld värda! Vi får helt enkelt se till att hitta tid att ses även efter att hon börjat jobba igen. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag valde att vara med i en föräldragrupp och jag är glad att jag har fått chansen att lära känna T och henns söta son!

Middag med fina vänner

Igår kom våra bästa vänner, min syster och hennes sambo, hit. Vi inledde eftermiddagen med fika och sedan lagade vi mat tillsammans. Eller rättare sagt, jag ammade Lilla hjärtat och de andra lagade mat. Efter maten var det dags för kaffe igen - och såklart lite fika! Denna gång tog vi fram glass och julgodis.

Jag och D fick turas om att sitta vid bordet medan den andra bar/ammade Lilla hjärtat, men det var en riktigt bra eftermiddag och kväll! Jag är så glad att vi har så fina vänner, och besöket igår betydde jättemycket för oss!

Bullar, pepparkakor, kardemummakaka, mozartkulor och en massa annat blev det till fika.

Rostbiff, sallader och...

...potatisgratäng till middag.

Att få prata av sig

Det har varit en tuff start på veckan för mig, men idag slutade jag klockan två och en av mina kollegor från mitt nuvarande jobb kom på fika. Jag och K jobbade ihop i våras, men hamnade sedan på olika avdelningar och eftersom vi jobbar på en stor förskola ses vi nästan aldrig.

När jag kom hem gjorde jag två stora koppar te, plockade fram en massa fika från frysen och tände ljus överallt. Sedan satt vi mitt emot varandra, min kollega och jag, och bara pratade.

Tänk vad mycket värt det kan vara att träffa någon som upplever samma sak, känner till samma personer och förstår vad man menar! Det var otroligt skönt att få prata av sig om allt som händer och sker på vår arbetsplats, vissa kallar det kanske skvaller, men för mig är det oerhört viktigt att ha någon att "lufta" saker med. Det fick vi chansen att göra den här eftermiddagen och det känns jätteskönt!

Surprise!

Idag när jag kom hem från jobbet stod det en blombukett utanför dörren. Vilken överraskning! Det är sannerligen inte varje vecka jag får blomster-bud! Det var en vacker rosbukett från min fina vän. Varför jag fick blommor berättar jag i ett inlägg imorgon...

Älskade vän

Det är vår. Solen skiner. Människor går till jobbet, hämtar barn från dagis, lagar mat, tar en kvällspromenad. Allting är bra. Men så plötsligt. Plötsligt händer det något som bara inte får hända. Något som skakar hela ens värld och gör att man blir knäckt av sorg. Något som inte går att begripa och något som skapar tusen känslor i ens inre. Vrede, sorg, rädsla, hopplöshet och förtvivlan...

Älskade vännen, jag tänker på dig nu efter allt som hänt.
Alla mina tankar går till dig och din familj...

Långt samtal

Häromkvällen ringde jag till min gamla kollega från förra arbetsplatsen. Vi har i stort sett inte hörts sedan jag slutade för nästan två månader sedan. Jag kände mig lite trött när hon ringde, men så kom vi igång och började pratade om allt och då gick det bara inte att sluta. När klockan var strax över 22.00 och LÅNGT efter förskollärares sovtid la vi äntligen på.

Vad underbart det är att ha så goda vänner i sina kollegor, att man aldrig kan sluta prata!

Vänner från förr

Tänk vad många vänner man har haft genom åren. Så många fina människor som vandrat in i ens liv, men av olika orsaker försvunnit igen. Man träffar nya människor hela tiden, får nya kontakter och finner nya vänner. Men jag kan ändå tycka att det är sorgligt att jag har tappat kontakten med så många fina människor...

"Vi måste hålla kontakten!", "Vi måste höras!" Så säger man ju. Men det är så lätt att glida ifrån varandra när man inte längre går på samma skola, bor i samma stad eller arbetar på samma jobb. Det blir bara så. Man tappar kontakten.

Jag tror att man ibland måste känna efter. Är jag ok med att den här personen helt och hållet försvinner ur mitt liv? Om svaret är "nej" så är det dags att göra något åt det. Innan det är för sent.

När jag var på jobbet idag fick jag ett sms från min bästa vän från gymnasietiden. Jag blev så himla glad. Jag ringde henne när jag kom hem och vi pratade om allt nytt i våra liv. Jag insåg att jag verkligen saknar henne. Hon betydde enormt mycket för mig under gymnasietiden, men hon betyder fortfarande mycket! Vi har lovat varandra att vi ska hålla kontakten, och trots att det är långt mellan varven ibland, så tror jag att just hon och jag kommer att lyckas.

Min älskade...

Sedan vi gifte oss har vi inte längre firat den dagen då vi blev ihop. Idag är det dock 10 år sedan vi blev tillsammans, så det känns verkligen värt att fira!

D, min älskade, underbara man! Jag är så glad att jag har dig i mitt liv, och jag är så lycklig över att du är min! Som alla relationer går vår relation upp och ner, men jag känner mig alltid trygg med dig och jag vet att jag vill leva hela mitt liv tillsammans med dig!

Jag tänker på den där dagen för tio år sedan då du och jag bestämde oss för att bli "vi". Det var inte självklart. Vi var goda vänner och vi var rädda att förstöra vänskapen. Jag är så otroligt glad att vi valde varandra, för du har gett mitt liv en helt ny mening!

Dag 7 – Min bästa vän

Jag har flera fina och nära vänner. Men jag tänkte beskriva två av mina närmaste vänner här.

Vän M
Jag och min vän M har en spännande vänskapshistoria. Vi möttes när hon var 19 år och precis anlänt till Sverige som flykting. Jag var ett par år yngre än henne, men vi fann varandra direkt. Jag minns att jag tyckte att hon skrattade mycket, och jag tyckte att det var konstigt att hon bara var 19 fast hon redan hade man och barn. Till en början pratade vi bara på engelska och det var svårt att föra några djupare diskussioner. Men vi hade alltid roligt tillsammans så vi fortsatte att umgås. Relationen har utvecklats och jag är glad att vi efter så många år fortfarande är nära vänner. Jag är så glad att du finns finaste M!

Vän E
Jag och E träffades på en arbetsplats där vi båda försökte överleva. Vi avskydde jobbet båda två, men fann ett enormt viktigt stöd hos varandra. Vi såg till att hinna prata en stund varje dag och de stunderna var de bästa på hela dagen. Vi pratade av oss om allt som var jobbigt på arbetsplatsen och vi skrattade åt eländet tillsammans! Några veckor innan jag slutade där började vi umgås privat och jag är så otroligt glad för det. Sedan dess har hon varit en av mina absolut bästa vänner. Hon fanns där för mig när livet var mörkt och jobbigt en period, och hon fanns där när jag kom ut på andra sidan. Jag blir alltid glad när jag umgås med henne och hon är en underbar människa som jag är glad att kalla för vän.

Sociala torsdagen

I veckorna brukar jag ha mycket svårt att hinna med mina vänner. Det är oftast fullt ös med jobb, eget företag och annat. Men idag var jag på jobbet redan kvart över sex, och gick därför hem tidigt. Jag passade på att träffa en vän från lärarutbildningen som jag inte har träffat på länge. Vi fikade och pratade, hon passade på att kika lite närmare på alla smycken från Esperansa, och vi hade en mysig eftermiddag!

På kvällen fick vi dessutom middagsgäster. Ett par som aldrig har varit hemma hos oss förut kom hit på lite mat och efterrätt. På en torsdag. Ja, varför inte?

Turkost armband från www.esperansa.se

423 vänner på facebook! Och inte en enda i verkligheten!

Så skrev "Ensamma pappan" för ett tag sedan. Det är så otroligt talande. Jag började själv fundera på vilka vänner som jag verkligen bryr mig om. Och vilka som verkligen bryr sig om mig. Jag har 146 Facebookvänner och det är absolut inte så många som jag räknar som mina vänner.

Men jag är väldigt lyckligt lottad ändå, för jag har en underbar man som jag älskar över allt annat. Och jag tillhör en stor, härlig familj. Jag har också min mans familj där jag känner mig älskad. Dessutom har jag ett antal riktigt fina vänner.

Antal Facebookvänner betyder ingenting. Det är de personer som verkligen bryr sig, som ställer upp för en i vått och torrt som verkligen betyder någonting. Jag är så tacksam för alla mina fina vänner och för min underbara familj! Jag älskar er!

Vänner

Tänk att det ska vara så svårt att hitta tid för sina vänner. Jag har många vänner som betyder mycket för mig, och många vänner som jag har pratat med och sagt "Vi MÅSTE ses snart!". Men så rullar livet på, heltidsjobb, träning, familj och i mitt fall företagande. Och så blir det inte av. Jag har en lång lista med fina vänner som jag vill träffa inom snar framtid. Men det gäller att inte känna sig stressad över det tror jag. Man får träffa en vän i taget (eller flera samtidigt) och uppskatta tiden med dem just då istället för att bekymra sig över alla andra vänner som man inte har hunnit med.

Idag ska jag åka hem till en av mina allra bästa vänner och jag ser verkligen fram emot att sitta i hennes kök igen, med en stor kopp te framför mig, barnen springandes runt oss och bara prata tills vi inte orkar prata mer!

Vänner

Idag träffade jag en vän som jag inte har sett på fyra månader. Vi har varit utomlands båda två och de sista två månaderna hade vi ingen som helst kontakt då hon inte hade tillgång till Internet. Det är konstigt att vara så nära vänner och inte höras alls på så lång tid. Jag måste medge att det kändes lite konstigt när jag åkte till henne idag, när jag gick över gårdsplanen där jag har gått så många gånger, slog upp porten och sprang upp för trapporna som jag har gjort så många gånger förr. Jag knackade på och hon slog upp dörren. I samma ögonblick som dörren slogs upp var det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Det kändes avslappnat och naturligt på en gång. Vi började prata om min resa, hennes resa och allt mellan himmel och jord. Som vanligt. Hon lagade god mat och vi drack massor med te - som vanligt.

Det är underbart att ha sådana vänner som alltid finns kvar och som man kan vara sig själv med trots att det var längesedan. Tack för att du finns!

Vänner, vänner, vänner

Vad underbart det är att ha så många vänner! Sedan jag kommit hem från Ecuador har jag haft tid att träffa (nästan) alla mina fina vänner, och det är härligt att träffa alla igen! Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Min fina barndomsvän E knackade på dörren redan halv tio idag och efter några timmar knackade min söta kusin på dörren, strax därefter knackade ännu en vän på. Jag och min kusin tillbringade sedan hela eftermiddagen åt att prata, fika och scrappa. Det har blivit många fina pratstunder idag och jag och D avslutade dagen med kvällsmat hos hans föräldrar.

Hoppas att ni har haft en bra dag!

Nya grannar, nya vänner?

Medan vi var i Ecuador fick vi nya grannar. De som bor närmast oss flyttade till hus och ett nytt par flyttade in. Jag och D gjorde något så osvenskt som att köpa en blomma och gå över och hälsa dem välkomna till området (tre månader för sent). Jag ska inte påstå att jag var kolugn, jag ska inte påstå att jag inte skämde ögonen ur mig när vi första gången knackade på och ingen öppnade dörren samtidigt som ALLA andra grannar verkade gå ut genom sina dörrar just då och såg på oss som stod där med blomman i handen och väntade. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om vi var patetiska eller modiga när vi knackade på igen nästa kväll.

Den här gången öppnade de dörren och vår nya granne hälsade lite skeptiskt. När vi förklarade att vi var deras grannar sken hon upp i ett stort leende. "Men vad roligt, kom in!"

Vem vet, kanske kommer vi att bli de allra bästa vänner? Kanske inte. Hur som helst känns det bra att vi tog första steget och visade att vi ville ha kontakt. Vi känner inte varandra alls, men vi kommer att leva våra liv några meter ifrån varandra några år framöver. Så varför inte ge det en chans?

"Främligar är vänner du ännu inte känner" - okänd

Konstigt socialt liv...

Det här är en lustig höst för mig. Rent socialt alltså. Uppsatsen har gjort att mina sociala kontakter har minskat drastiskt. Min man träffar jag ofta såklart. Men annars har jag otroligt svårt att hitta tid för vänner och familj och det dåliga samvetet gör sig ständigt påmint. Jag längtar till den dagen då jag känner att jag har tid att boka in en massa dejter med mina underbara vänner.

MEN en person träffar jag konstant. Det är min skrivpartner L. Jag och L träffas i stort sett varje dag och sitter tillsammans i flera timmar i sträck, oftast en hel arbetsdag. Och på den lilla tiden då vi inte ses så hörs vi av hela tiden. Min man behöver inte fundera på vem det är som skickar SMS till mig - för det är alltid L. Vi skickar minst fem mail till varandra per dag. Och om det är någon jag pratar i telefon med på kvällen så är det L. Är det någon jag chattar med på kvällen så är det L. Det lustiga är att jag och L inte ens kände varandra innan, och nu umgås vi 24/7.

Vänner

När man var liten var det så enkelt att bli kompis med någon. Det behövdes egentligen bara ett leende och sedan kunde man leka ihop. När man blir äldre märker man att det inte är riktigt lika enkelt längre.

I vanliga fall tycker jag att det tar tid att skapa en nära relation till en annan vuxen. Ofta träffar man många olika människor på arbetsplatser och skolan/universitetet. Men steget brukar ofta vara långt innan man börjar umgås på fritiden. Och därefter krävs det många koppar kaffe och många halvstela "dejter" innan man anser sig vara riktiga vänner.

Ibland är det dock inte så svårt. Ibland klickar man bara med någon. Efter ett par veckor så känns det som om man har känt varandra i hela livet. Det är ovanligt men otroligt häftigt när det händer! På några veckor har man helt plötsligt en god vän som man har roligt tillsammans med, som man kan anförtro sig åt och som man mår bra av att vara tillsammans med. Håll hårt i de vännerna säger jag bara.

För ett tag sedan mötte jag min mans kompis fru (hängde ni med?). Vi tittade på en fotbollsmatch ihop. Vi hade aldrig pratat förut. Ändå känns det redan som om jag har en vän. Visst är det häftigt? Det känns precis som när man var liten. Det räckte med ett leende

Vår resa

Jag och min kompis har haft så himla roligt i London. Vi har tagit långa härliga promenader i Notting Hill och i Hyde Park. Vi har suttit på uteserveringar och druckit goda cappucinos. Vi har ätit god mat och druckit goda drinkar. Vi har shoppat en massa kläder och vi har gått på musikal. Vi har bott på ett fint hotell och vi har varit grymma på att hitta rätt i London och på att åka tunnelbana. Dessutom har vi inte varit stressade, inte planerat massa i förväg utan bara tagit dagarna som de kommit, njutit av fint väder och haft kul tillsammans. Vi har pratat om massa roliga och onödiga saker, och ibland allvarliga saker. Och vi har skrattat. Massor. Det är ändå så att jag aldrig kan få skrattanfall tillsammans med min man eller mina killkompisar så som jag kan få med mina tjejkompisar. Det är bara så. Det är verkligen befriande att få ett sådant riktigt skrattanfall, så där så man knappt får luft! Det har varit en lyckad och otroligt rolig resa! Imorgon kommer det nog upp lite bilder.

En trevlig överraskning

När jag kom hem från universitetet idag, trött, sjuk, hungrig och blöt av regnet så stod det en liten låda utanför min dörr.

På kortet stod det:

När vännerna kom till, var tanken ganska klar… Vänner har nåt i sig som ingen annan har. De har en hand som hjälper, lyssnar och förstår. De viker inte undan, när många andra går. Så därför vill jag hylla en vän och det just nu… för vännen det är DU! Krya på dig och styrkekramar från X.

I lådan fanns det filmer, en pocketbok, te, ljus, godis, m.m. Och bredvid lådan fanns en påse med chokladmuffins. Igår skrev jag om mitt survival-kit, men nu har jag också fått ett må-bra-kit! Tusen tack min älskade vän! Att ha en vän som du, det är helt ovärderligt!