Tid för varandra...

En jobbdag och nu dags för långhelg. Och inte vilken långhelg som helst. Den här helgen ska vi nämligen ha barnvakt över natten för första gången. Jag och min älskade man ska ta en kort tur till Stockholm. Strosa i butiker, äta gott, prata, hålla varandra i handen, sova (hela natten!) på hotell, äta hotellfrukost, shoppa lite till och helt enkelt ha det toppenmysigt!

Lilla hjärtat ska vara hemma hos mina föräldrar där hon kommer att bli uppvaktad till tusen så det kommer nog att bli en riktigt bra helg för oss allihop!

Romantik i vardagen

Det var inga fel alls att åka iväg bara jag och D igår, sätta oss på en lyxig restaurang, avnjuta tapas i massor och prata helt OSTÖRT i ett par timmar. Mysigt!

Blogl♥ve

Just nu pågår en debatt om näthatet. Jag tycker att det är så vansinnigt sorgligt att människor sprider så mycket ilska och hat till andra människor, och det är bra att näthatet har kommit upp till ytan. På så sätt kan vi börja agera MOT näthatet och lära våra barn att respektera människor både i verkligheten och på Internet  Det är inte ok att trakassera, hota eller kränka någon bara för att du sitter bakom tangenterna!

Min bloggvän Leja har startat något hon kallar för "Bloglove" som en motvikt till allt näthat. Det går ut på att vi istället går in och love-bombar varandra. Skriv en kommentar om vad som är bra med bloggen och ge varandra kärlek!

Om ni vill får ni gärna skriva vad ni gillar med mig och min blogg här i kommentarsfältet, men dela framför allt bilden i din egen blogg och skriv sedan en kommentar här så jag kan gå in och sprida blogg-kärlek till er också! ♥

12 timmar gammal

När vi kom hem från vår promenad idag mötte vi våra grannar. De bar på ett babyskydd med deras nyfödda lilla dotter i. Jag vet själv hur det kändes när vi kom hem från BB, vi ville absolut inte träffa någon utan ville bara få vara ostörda i vår lilla bubbla, så det kändes nästan fel att träffa dem så där! Men vi kunde ju inte vända heller...

Vi kramades och grattade och fick se det lilla underverket. Mina ögon fylldes av tårar när jag såg den lilla, lilla flickan, bara 12 timmar gammal. Det är så magiskt med ett nyfött barn. Ett nytt liv och en hel liten människa. Inte ens 3 kg vägde hon och var så liten, så liten. Alldeles, alldeles perfekt!

Välkommen till världen sötaste lilla S!

Att känna lycka

Att få barn är det mest fantastiska som finns. Men det är också den största utmaningen och förändringen i livet.

När jag hör om människor i vår omgivning som får barn och sedan separerar känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Vi har världens finaste dotter, och jag och D älskar fortfarande varandra så otroligt mycket! Efter elva år tillsammans, en kaotisk period med kolikbebis och jobbiga nätter (hon vaknar fortfarande minst tio gånger per natt) i över nio månaders tid så är jag fortfarande kär i min man!

Bröllopet del 1

I lördags var det dags för bröllop. Min mans syster skulle gifta sig. Trots att regnet öste ner när de sa "ja" till varandra i kyrkan och när de senare "sprang ut" ur kyrkan, så var det en helt fantastisk dag! Så mycket glädje och kärlek!

Precis som det förra bröllopet vi var på med Lilla hjärtat blev det en urusel natt som uppladdning. Den här gången valde Lilla hjärtat att vara vaken mellan tre och fem på morgonen... Klockan åtta skulle jag vara hos frisören. Jag fick en fantastisk håruppsättning och fick njuta av att bli fixad i lugn och ro innan jag racade hem och stressade vidare med D och M. Vi kom iväg en kvart för sent. Lilla hjärtat var ledsen i bilen och min man körde som en biltjuv. Men vi kom fram i tid.

Trots att Lilla hjärtat var jättetrött så skötte hon sig exemplariskt i kyrkan. Vigseln var otroligt fin och bruden kunde inte hålla tårarna tillbaka! Sedan gick vi ut för att hurra för de nygifta och då var det förstås lite tråkigt med regn, men vi tog alla obligatoriska kort och vinkade av dem innan vi själva hoppade i bilen och åkte hem för att vänta in festen.

Fortsättning följer...

Grattis på 8 månaders-dagen Lilla hjärtat!

Min älskade, underbara dotter! Idag var det åtta månader sedan du kom till världen. Jag och din pappa kan fortfarande se på dig ibland och förundras över att du är just vår dotter! Tänk att du finns, tänk att du är en del i vår familj och tänk att vi får vara dina föräldrar!

Jag älskar att busa med dig så att du kiknar av skratt, 

jag älskar alla dina söta ljud som kommer ur din mun, 

jag älskar alla dina roliga miner, 

jag älskar när du gosar in dig hos mig, 

jag älskar när du rynkar pannan och koncentrerar dig på något,

jag älskar när du skrattar och visar din söta lilla tand,

jag älskar när du biter mig i axeln för att det kliar i munnen, 

jag älskar att du alltid plaskar så mycket i badbaljan att jag blir alldeles blöt, 

jag älskar när du hoppar till och blir alldeles till dig så fort du får syn på någon du känner, 

jag älskar hur  du sträcker armarna mot mig och jag älskar när du säger "mamma"!

Finaste, finaste Lilla hjärtat, du är mitt allt!

Bröllop

Igår var vi på bröllop. Det var en del att förbereda när vi skulle ha med Lilla hjärtat. Mycket som skulle packas och tänkas igenom. Men vi kom iväg i god tid och Lilla hjärtat sov i bilen. Med oss hade vi också min syster och hennes sambo som skulle agera barnvakter under bröllopsfesten.

När vi kom fram strålade solen från en klarblå himmel och det var en härlig förväntan i luften. Jag älskar bröllop. Stämningen, känslorna och kärleken. Alla var uppklädda för att fira just dessa två människors kärlek till varandra. Vi hälsade på brudparets föräldrar utanför kyrkan och sedan gick vi in och satte oss på brudens sida. Spännande tyckte Lilla hjärtat och började genast testa kyrkans akustik. Mycket bra blev betyget, så medan alla andra gäster satt spända och tysta och tittade rakt fram höll Lilla hjärtat låda och "pratade" och "sjöng" om vartannat. Hon undersökte vigselprogrammet, åt på D:s solglasögon och drog i min klänning.

Så började kyrkklockorna ringa. Mitt hjärta slog lite fortare. Det är alltid spännande med bröllop och jag kunde inte låta bli att bli lite nervös å brudparets vägnar. Så började musiken och Lilla hjärtat tappade hakan. Vad är det som händer nu? Sedan öppnades dörrarna och min vackra vän skred in tillsammans med sin blivande man och fyra söta brudnäbbar.

Hela vigseln klarade Lilla hjärtat av att sitta med i bänken vilket jag är väldigt imponerad av. Hon fixade även gruppkortet som skulle tas efter vigseln men sen började hon bli trött. Eftersom det var en stund innan bröllopsfesten skulle börja satte vi oss på en filt på gräsmattan (ja, bland alla gravstenar - det kändes lite konstigt...) och Lilla hjärtat fick sträcka ut sig och rulla runt en stund.

När vi väl kom till festen hade Lilla hjärtat återigen sovit i bilen och var nöjd och glad. Barnvakterna tog över och jag och D blev helt själva. Alltså utan Lilla hjärtat. Det kändes väldigt konstigt. Men det var fantastiskt skönt att njuta av god mat, konversera med bordsgrannen och lyssna på talen och vara bara sig själv.

Barnvakterna lyckades även få Lilla hjärtat att somna för kvällen, men när hon råkade vakna till en stund senare blev hon jätteledsen. Hon förstod förstås inte var hon var och undrade väl var mamma och pappa var någonstans. Vi tackade brudparet och fick hastigt packa ihop sakerna, jag ammade henne och sedan begav vi oss hemåt. Hon var väldigt ledsen först, men många sånger senare somnade hon i alla fall i bilen. Då var klockan närmare halv tolv så hon var förstås helt förbi av trötthet.

Vi känner oss otroligt nöjda med dagen och det var så härligt att få vara med på ett så fantastiskt fint bröllop!

Lilla hjärtat och jag i kyrkbänken.

5-årig bröllopsdag

Idag var det fem år sedan jag stod med bultande hjärta utanför kyrkportarna. Jag höll min älskade man i handen och vi log mot varandra medan floristen fixade till brudbuketten. Jag vände mig bakåt mot mina tärnor som log stort och försökte att se lugna ut, men jag tror allt att deras ben skakade en aning under de fina, långa klänningarna.

För fem år sedan var det precis sådant väder som vi har idag, runt 20 grader och soligt (men risk för någon skur framåt eftermiddagen), och det var den största dagen i mitt liv. Vi skred fram längs altargången och vi sa "ja" till varandra. Vi blev man och hustru.

Jag ser på min man nu, fem år senare, där han sitter med vår lilla dotter i knät. Jag känner en enorm tacksamhet över att dessa två underbara människor finns i mitt liv. Jag får tårar i ögonen ner jag ser dem skratta mot varandra. Jag älskar dem mer än någonting annat i livet! ♥

6 månader

Min älskade lilla dotter. Idag blir du ett halvår gammal. Jag kan inte förstå att du 

redan är så stor! Nu kan du sitta, du kan rulla både från mage till rygg och från rygg 

till mage. Du härmar, du busar, du leker, du vinkar, du "pratar" och du charmar! 

Det är så fantastiskt att följa din utveckling!

Du är mitt lilla hjärta, och jag älskar dig så att det gör ont! Du är världens finaste och du är 

alldeles, alldeles underbar!

Grattis på 6-månadersdagen Lilla hjärtat!

5 månader

Idag blir min älskade lilla dotter fem månader. Det är fantastiskt att vara hennes mamma och det är så roligt att följa hennes utveckling. Nu är Lilla hjärtats kolik helt över och hon är så mycket gladare!

Det bästa som finns är att busa med henne så hon kiknar av skratt. Hon utforskar världen med händer och munnen och för några veckor sedan rullade hon över från rygg till mage för första gången. Jag lyckades fånga även detta stora framsteg på film och på så sätt kunde min man också få se när hon lyckades ta sig runt för allra första gången. Det var fullständig lycka! För mig alltså. Lilla hjärtat såg relativt oberörd ut. Men efter det vill hon bara vända sig så fort hon hamnar på golvet, hon gillar dock inte att ligga på mage så hon blir snabbt irriterad och hon har inte kommit på hur hon ska vända sig tillbaka till rygg än. Men det kommer nog snart - allt går ju så fort nu!

Nu när allt är lite lugnare hemma, trivs jag så mycket bättre med att vara mammaledig. Det är lättare att hitta på saker om dagarna och det är inte lika mycket bärande som det var tidigare. Och jag blir så glad av att se henne glad och nöjd!

Jag älskar min lilla dotter av hela mitt hjärta och jag är så lycklig över att hon finns här hos oss! ♥

Grattis på 5-månadersdagen Lilla hjärtat!

Att vara mamma till Lilla hjärtat

Eftersom min lilla dotter har haft kolik har det inneburit en tuff start i livet för henne, men också en tuff start för oss som nyblivna föräldrar (läs mer om detta här, här och här). Nu är Lilla hjärtat drygt fyra månader och det har hänt fantastiskt mycket sedan jag skrev om detta senast.

Magen har blivit mycket bättre! Visst har hon ont ibland och det händer fortfarande att hon (trots amning, blöjbyte och sömn) är väldigt ledsen. Vi märker på henne att det är magen och vi tycker så otroligt synd om henne! Som tur är har dessa stunder blivit mycket färre och vi har en liten tjej som är mycket nöjdare än förut! Hon intresserar sig för leksaker på ett helt annat sätt nu, hon kan greppa och föra leksaker till munnen (allt ska ju tuggas på!). Hon älskar att busa med mamma och pappa och skrattar högt när vi gör samma sak om och om igen. I förra veckan lärde hon sig att rulla från rygg till mage så det gör hon mest hela dagarna nu!

Hon gillar fortfarande inte att vara ensam, så när hon är vaken är jag med henne i princip hela tiden. Om hon ligger på filten så vill hon att jag ska sitta bredvid. Hon är också svår att ha med sig någonstans, det gäller att pricka hennes sovtider. Men fika på stan, handla på ICA eller något liknande är fortfarande ingen idé. Generellt är hon ändå så mycket mer nöjd än vad hon varit tidigare och det är helt fantastiskt!

Den allra största förändringen och förbättringen är dock sömnen. I slutet på mars började hon kunna sova små stunder själv på kvällarna. Det var en sådan enorm FRIHET så jag kan inte beskriva det med ord. Att bara få en liten stund för sig själv på kvällen, kolla mailen, plocka ur diskmaskinen eller krypa upp i soffan och kolla på en serie. Det kändes så fantastiskt skönt efter en intensiv dag med Lilla hjärtat. Oftast får vi gå in och söva om henne 2-4 gånger varje kväll, men ibland sover hon lite längre stunder i sträck och det är så fantastiskt skönt!

För tre veckor sedan började hon också kunna sova själv korta stunder under dagen. Ända sedan hon föddes har det bara varit bärselen som funkat, men nu helt plötsligt kan vi söva henne i famnen och sedan lägga ner henne på sängen och hon fortsätter att sova! Jag får oftast söva om henne någon gång, och hon sover oftast inte mer än 30-40 minuter men ÄNDÅ. Det är så otroligt häftigt att få en liten stund mitt på dagen för mig själv. Oftast försöker jag hinna äta något under dessa sovstunder.

På nätterna sover hon i vår säng, och det finns inte en chans att jag tänker börja träna henne att sova i egen säng. Hon ammar nämligen sju-åtta gånger per natt. Och då menar jag från det att jag går och lägger mig, inte från att hon somnar på kvällen. Jag skulle aldrig orka gå upp och hämta henne varje gång och sedan gå upp och lägga tillbaka henne. Det verkar som att hon har lite magknip på nätterna, och när det gör ont i magen då vill hon amma. Det är lite jobbigt ibland, eftersom jag blir väckt så många gånger varje natt. Men i övrigt fungerar sömnen så OTROLIGT mycket bättre så jag har verkligen ingenting att klaga på!

Jag är så glad att det går framåt och blir bättre och bättre med Lilla hjärtat. Det gör också att det blir lättare och lättare att vara mamma. Vissa dagar är fortfarande intensiva, men ibland har vi så fantastiskt bra dagar! Jag älskar min lilla dotter av hela mitt hjärta, och jag är så glad att hon mår bättre, är gladare och att koliken faktiskt verkar vara över! ♥

4 månader

Min underbara, fina och älskade lilla dotter! Idag blir hon fyra månader gammal. Så här långt har det varit väldigt intensivt att vara hennes mamma. Men det har också varit helt fantastiskt! Flera gånger om dagen bjuder hon på sitt härliga skratt - det finaste ljudet som finns i hela världen för mig! Hon greppar saker nu, och uppskattar leksaker mycket mer! Hon gillar inte babysittern längre, utan vill vara med vid bordet!

Jag är så otroligt tacksam över att Lilla hjärtat finns hos oss, och jag älskar henne mer och mer för varje dag som går! ♥

Grattis på 4-månadersdagen Lilla hjärtat!

2 månader

Idag är det den 16 februari och det betyder att det var två månader sedan Lilla hjärtat kom till världen. Min underbara lilla skatt! Jag älskar dig mer och mer för varje dag! Det finns ingenting bättre än att höra dig prata och se dig skratta! Jag är så lycklig att vi fick just dig, vår underbara lilla dotter! Jag önskar bara att det ska bli bättre i din lilla mage så att du slipper ha ont!

Grattis på 2-månadersdagen Lilla hjärtat!

Istället för en blomma

Vi hade ju sagt att vi inte skulle fira Alla hjärtans dag i år. Men min man kom ändå hem igår och hade köpt med sig Alla hjärtans dag bakelser och kakor! Trots avbrott med blöjbyten och vaggande av ledsen bebis fick vi ändå till en liten mysig stund med en kopp te och dessa utsökta bakelser!

Happy Valentine's Day!

14 februari. Alla hjärtans dag. Vi brukar inte fira den här dagen speciellt mycket. En middag och kanske en blombukett i bästa fall. I år har jag faktiskt inga förväntningar alls på den här dagen. Vi har fullt upp med vårt Lilla hjärta på kvällarna och en middag brukar vara svår att få till.

Firar ni Alla hjärtans dag? Hur i så fall?

Men vi då?

När jag var gravid läste jag överallt att det är lätt att "tappa bort varandra" som par när en bebis kommer in i ens värld. Vi pratade mycket om det jag och D och vi var båda överens om att vi skulle se till att vi fick tid tillsammans som par och fortsätta ha det så bra tillsammans som vi hade det då.

Men sen kom Lilla hjärtat. Och hela vår värld förändrades totalt. Hon krävde all vår tid och det var knappt att vi hann plocka ur diskmaskinen. När de första skakiga veckorna var över och vi kände oss trygga som föräldrar då började Lilla hjärtats kolik. Hon skrek och skrek och skrek. En av oss har alltid vår lilla älskling hos sig, vilket betyder att vi aldrig får någon tid tillsammans som par. Vi kan inte lägga henne för natten och sedan mysa med en film, vi kan inte ta en dusch tillsammans eller ens äta middag tillsammans.

Det var jag väldigt oförberedd på. Men jag inser att det är viktigare än någonsin att se varandra som par. Att ge den där kyssen eller komplimangen är så otroligt mycket viktigare nu än tidigare. Sedan får vi ta igen romantiken när Lilla hjärtat blir lite större!

Tillsammans

Min man är egen företagare. Genom åren har det inneburit att han inte bara har jobbat 40 timmar i veckan, utan ofta även kvällar och helger. Som egen företagare är min man heller aldrig helt ledig, han har alltid "jour" och måste alltid rycka in om det händer något.

Men nu. Nu när vi har fått en liten dotter så finns det ingen arbetsgivare som säger åt honom hur länge han får vara hemma. Han väljer själv.

När vår dotter föddes valde vi att vara hemma tillsammans hela den första månaden. Det har varit helt underbart att få den här tiden att lära känna vår lilla tjej, och även växa in i rollen som föräldrar tillsammans. Det är nu sista veckan på hans ledighet, och visst jobbar han lite timmar nu och då, men jag är otroligt glad att vi har fått dela den här fantastiska tiden tillsammans. Dessutom har vi ju fått en liten tjej som helst inte vill sova själv, utan alltid vara i någons famn, och då har det såklart varit otroligt skönt att vara två och kunna avlasta varandra!

Du och jag. Tillsammans i allt.

Without you

Den här veckan är D i London. Visst går det bra att vara ensam några kvällar, men jag förundras alltid över hur mycket vi saknar varandra när vi är ifrån varandra.

Redan första kvällen fick jag ett underbart sms från min man som började med "Det är helt SJUKT vad mycket jag saknar dig älskling!" Jag är så lycklig över att vi har varandra! Vi har varit tillsammans i tio år och ändå är vi så kära i varandra, och saknar varandra så mycket när någon av oss är bortresta. Det är faktiskt häftigt att man kan längta efter någon så att det nästan gör ont, trots att man träffades bara något dygn tidigare.

Jag älskar dig över allt annat min fina man!

Saknar dig!

Jag tror att det finns olika sorters kärlek, och alla förhållanden är såklart olika. Många par lever ifrån varandra hela veckorna på grund av jobb eller annat, många trivs med att vara ifrån varandra då och då och väljer ensamheten framför tvåsamheten ibland.

Så ser inte vår kärlek ut. Jag är inte hel utan D, så är det bara. Jag älskar att vara tillsammans med honom och jag älskar att leva mitt liv tillsammans med honom. Den här helgen är han bortrest och han sover borta tre nätter. Tre nätter är ingenting! Förr reste han mer i jobbet och då kunde han vara borta två-tre veckor åt gången. Så jag vet ju det, tre dygn är ingenting! Men jag saknar honom ändå så oerhört mycket och längtar till på måndag kväll när vi kan gå och lägga oss tillsammans och ännu mer till tisdag kväll då vi får en hel kväll tillsammans!