När jag hör om människor i vår omgivning som får barn och sedan separerar känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Vi har världens finaste dotter, och jag och D älskar fortfarande varandra så otroligt mycket! Efter elva år tillsammans, en kaotisk period med kolikbebis och jobbiga nätter (hon vaknar fortfarande minst tio gånger per natt) i över nio månaders tid så är jag fortfarande kär i min man!
Ja, det är rent otroligt att så många förhållanden överlever småbarnsåren!
SvaraRaderaJa, visst är det!
RaderaVad underbart att ni håller er kärlek vid liv =). Det blir ju en stor förändring och det är jag lite nervös över nu när jag och sambon väntar barn. Men vi är som bästa vänner och älskar varandra och jag ber om att det kommer fortsätta så =).
SvaraRaderaDet kommer säkert att gå jättebra! I början måste man få lägga all sin energi på den nya lilla bebisen, man får mer och mer tid för varandra så småningom.
RaderaKram
Ja, det är ju det och man får ju inte glömma bort varandra trots förändringen.. man får ju kämpa lite extra, men det är det ju värt :).
Raderasv ja jag tycker de verkar ha den bästa kvaliteten också :)
Vad fint skrivet och vad härligt att ni fortfarande känner så efter elva år ihop :) Sambon och jag har haft bergochdalbana i åtta år snart, men jag tror vi klarar åtta till. Eftersom jag själv är skilsmässobarn kommer jag göra allt för att mina barn ska få växa upp med både mamma och pappa under samma tak. Jag hoppas jag kan ge dom det :)
SvaraRaderaÄkta kärlek är stark och överlever mycket. Vi har våra nedgångar som alla andra, men kärleken består och mestadels är det bra mellan oss och senare tid har jag nästan kännt mig som en nykär tonåring igen, 14 år firar vi nu i oktober.
SvaraRaderaVad skönt att känna så! Vi känner också så, men jag kan inte låta bli att fundera på när jobbigare perioder ska komma. Fast trots två ungar så har vi bara varit tillsammans i 3.5 år. ;)
SvaraRaderaDet är fint det.
SvaraRadera