Brev från Ecuador

När jag trött och lite sliten kom hem från jobbet idag upptäckte jag att jag hade fått brev från Ecuador. Jag skrev till dem för några veckor sedan och berättade att jag väntar barn. En av lärarna från den lilla byskolan hade nu svarat och det är så roligt att de fortfarande kommer ihåg oss trots att det var drygt ett år sedan vi var där och volontärarbetade!

Ett kort från den ecuadorianska byskolan där vi volontärarbetade. Finare skola har man ju sett...

Ett år sedan...

Idag är det precis ett år sedan jag, min man, min syster och hennes sambo reste till Ecuador. Det var med blandade känslor som vi drog igen dragkedjorna på de sista väskorna, gick en sista gång genom lägenheten, och låste dörren för sista gången på tre månader. Vi visste inte alls vad som skulle möta oss i Ecuador, ingen av oss hade någonsin varit i Sydamerika. Nu skulle vi tillbringa ett fjärdedels år i ett land som var totalt främmande för oss.

Aldrig förut hade jag varit utomlands så länge, och vuxen som jag var kändes det ändå lite tungt att lämna familj och närmaste vännerna så länge. Men det var samtidigt med en enorm förväntan, och mycket fjärilar i magen som vi stod på Arlanda och väntade på att första flyget skulle ta oss till Madrid. Den här resan hade vi i vår reseblogg benämnt som "a trip of a lifetime" och det var precis vad det skulle bli!

Med bara ett par minuter kvar av den 12 april 2010 klev vi sedan på planet som skulle ta oss ända till huvudstaden Quito i Ecuador...

Minnen från Ecuador

När jag satt och scrappade häromdagen hittade jag ett kort på lilla Samuel. Samuel var en pojke som jag lärde känna när jag bodde i byn Rio Verde högt uppe bland de ecuadorianska bergen. Han var åtta år och bodde i ett fallfärdigt hus tillsammans med sin mamma och lillasyster. Deras pappa hade lämnat dem. Mamman hade svårt att hålla i pengar, hon jobbade lite hos familjen där jag bodde men hon klarade ändå inte av att ge barnen kläder, skolmaterial eller ens mat alla gånger. Vi hörde också att hon slog sina barn. Mammans bror var utvecklingsstörd, något som helst göms undan i Ecuador. Mammans yngre syster var gravid, endast 16 år gammal, och pappan till barnet hade stuckit. Unga mammor har det oerhört svårt att klara sig i Ecuador, så hela familjen hade det verkligen tufft.

Samuel var en så fin pojke. Han var speciell. I skolan låg han mycket efter sina jämngamla kompisar i alla ämnen, och han hade väldigt svårt för sig. Han var enormt kontaktsökande. När jag gick förbi hans bänk kom det alltid en liten hand. Han höll sig nära mig på rasterna och när skolan var slut hängde han utanför vårt hus. Varje gång vi kom ut från vårt rum frågade han vart vi skulle gå. Sedan följde han med/efter oss.

Just den här dagen när kortet togs var en av de få soliga dagar vi fick i Rio Verde och vi gick ner till floden som namngivit byn. Vi satte oss på de stora stenarna vid floden och han satt en liten bit ifrån och pratade för sig själv. Samuel var så fin, så go´men det gör ont i hjärtat när jag tänker på honom. Han hade det verkligen inte lätt och jag undrar hur hans liv kommer att bli...

Resa till Ecuador

Jag fick nyss ett mail från en tjej som funderar på att åka som volontär till Ecuador. Hon hade tusen frågor - jag minns hur det var, hur man försökte ta reda på allt i förväg. Hon funderar till och med på att åka till Rio Verde, den lilla byn där jag arbetade och bodde i två månader. Det känns så konstigt att tänka sig att hon kanske ska åka dit, till "min värld", där jag har så mycket minnen och upplevelser...

Julklappar till Ecuador

Det närmar sig jul, vilket betyder helt olika saker för människor i olika länder. Kontrasterna mellan barnen jag träffar här i Sverige och barnen jag träffade i Ecuador är extremt stora. Barnen här i Sverige har ett materiellt överflöd vilket blir ännu större under julen. Barnen i den lilla byn Rio Verde, högt uppe bland bergen i Ecuador, lever under mycket fattiga förhållanden och har knappt kläder eller mat för dagen.

Jag kan inte förändra världen, men jag vill vara med och göra min del. Jag startade Esperansa och jag skickar pengar till en välgörenhetsorganisation varje månad. Under hösten har jag också samlat in begagnade kläder som jag kommer att skicka till Ecuador nu i veckan. Förhoppningsvis kommer paketen fram strax innan jul!

Drömmer mig bort...

Snön faller utanför fönstret. Och jag drömmer mig bort till Ecuador, minns allt fantastiskt som vi var med om tidigare i år.

Smart drag...

För ett tag sedan skrev jag om mina telefonsamtal på spanska (se här). Det var såklart angående mina beställningar till Esperansa . Jag brukar maila mina kontakter i Ecuador, och det brukar fungera bra, men ibland behöver vi ändå talas vid och då är det spanska som gäller. De kan inte ett enda ord engelska!

Sist jag ringde ett samtal till Ecuador gick det ju inte så bra... jag var trött så jag stakade mig, glömde bort orden och sa nog massa konstiga saker! Men den här gången visste jag mer vad jag ville säga, och jag hade för säkerhets skull kollat upp fraserna på Google Translate! Shit, vad smart! Jag förstod allt han sa och jag hade nedskrivna meningar till hjälp för att få fram vad jag menade!

Det blev ett jättebra samtal och jag kände mig riktigt bra på spanska (hrm)!

Låt mig presentera...

Äntligen kan jag presentera mitt nya företag för er! Idén har jag burit med mig sedan i juni och nu blir idén äntligen verklighet! Företaget heter "Esperansa" vilket betyder "hopp" på spanska.

När jag var i Ecuador mötte jag många människor som kämpar för att kunna försörja sina familjer. Efter tre månader i landet kände jag att jag ville göra mer. Jag ville fortsätta hjälpa människor att skapa sig en bättre tillvaro och idén om Esperansa dök upp. Jag kom i kontakt med några mycket fina och kompetenta ecuadorianer som gärna ville samarbeta med mig. Nu kan jag stolt presentera smycken som är handgjorda i Ecuador och skickade över halva jordklotet för att just du ska få möjlighet att köpa dessa fina produkter. Vi har inga mellanhänder, så när du köper något på www.esperansa.se kan du känna dig trygg med att pengarna verkligen kommer till nytta!

Besök min webbshop här:

www.esperansa.se

Ett av alla fina smycken som jag kommer att sälja i webbshopen!

Ecuador-kväll

Redan innan jag åkte till Ecuador funderade jag på om jag skulle föreläsa om min resa efteråt. Det har gått några månader sedan jag kom hem men i helgen var det dags för första föreläsningen. Det var mycket att förbereda, och svårt att plocka ut det viktigaste från vår långa och spännande resa, men till slut fick jag och min syster ihop en power-point presentation, klev upp på scenen, greppade mikrofonen och berättade om våra upplevelser.

Trots att vi hade vetat om datumet länge blev det stress och panik igår eftermiddag när föreläsningen närmade sig och ingenting var klart. Vi sprang om varandra och kastade in de sista korten i pp-presentationen strax innan avfärd.

Det blev en riktig helkväll med mycket foton, många skratt, många fina minnen men också många sorgliga historier. Det blev ecuadoriansk musik, svenskt bull-fika och rättvisemärkt choklad. Det blev en riktigt bra kväll till slut och jag hoppas att vi berörde med det vi berättade!

Saknar er!

Den allra sista dagen i den ecuadorianska byskolan "El Placer" hade vi med oss pennor, suddigum, lim, saxar, skrivblock m.m. som vi skänkte till skolan. Vi hade också med presenter till de 84 barnen. Vi hade gjort små påsar med godis, fina pennor och studsbollar. Det kändes konstigt och vemodigt den där allra sista dagen i skolan. Vi gick runt till alla klasserna jag och min syster. Vi delade ut proven som de hade gjort några dagar tidigare. Sedan sjöng vi sånger på engelska och lekte lite lekar. Jag talade om för dem hur roligt det hade varit att arbeta med dem och hur mycket jag skulle sakna dem! Vi avslutade med att dela ut godispåsarna som de blev väldigt glada för. Det blev många kramar och många avsked den dagen. Några barn grät och jag själv hade svårt att hålla tillbaka tårarna några gånger. Det var en konstig känsla att ta farväl till barnen som jag levt så nära under en lång tid, och samtidigt veta att jag aldrig någonsin skulle träffa dem igen.

Många av barnen skrev fina brev till oss som vi fick den sista dagen. Häromdagen satt jag och läste breven och kände hur alla minnen kom tillbaka. Flickan på bilden till höger skrev så här:

"Tack lärare Vanilla för att du har gett mig kärlek och engelskalektioner. Jag kommer att sakna dig mycket i mitt hjärta. Glöm mig inte i ditt hjärta. Jag och mina klasskamrater kommer aldrig någonsin att glömma dig och när du kommer till Sverige hoppas jag att du kommer tillbaka någon dag. Kära hälsningar Fabiola"

Det gör ont i hjärtat när jag läser de där orden. Min önskan när jag åkte till Ecuador var delvis att få lära ut engelska, men framför allt att nå fram till barnen och ge dem framtidstro. Många gånger när jag var där kände jag att spanskan var ett hinder för att verkligen lära känna barnen och visa att jag brydde mig om dem. Jag lärde mig mycket spanska, men inte tillräckligt för att få de välbehövliga nyanserna i språket. När jag läser de där orden från lilla Fabiola är jag otroligt glad att jag reste ut som volontär. Jag kanske inte förändrade världen, men jag fick betyda något för just den här flickan i alla fall.

Jag saknar alla goa barn som jag träffade i Ecuador!

Kaos i Ecuador

Idag går mina tankar till alla mina fina vänner i Ecuador. I torsdags protesterade polis och militär genom att bland annat storma kongressen, p.g.a. att presidenten förändrat deras anställningsvillkor. Militär intog även flygplatsen i Quito och gatorna i de stora städerna har varit osäkra p.g.a. avsaknaden av poliser. Den politiska situationen är just nu mycket instabil i landet.

Jag vet inte alls hur mina vänner upplever det här eller hur mycket de påverkas. Men jag hoppas att situationen stabiliseras snart och att befolkningen inte drabbas.

Una camiseta

När jag var på Galapagos var jag bara tvungen att köpa den här söta t-shirten:

Vi hade i alla fall otur med vädret...

Tre månaders resa och tre veckors semester är snart över. På måndag börjar jag jobba igen. Jag känner mig glad och tacksam över allt som jag har fått uppleva. Jag har en fantastisk resa och tusentals nya erfarenhter med mig från den här "ledigheten". Jag har träffat så många nya människor och jag har sett så många olika platser. Jag har fått nya perspektiv och jag har lärt mig mycket om andra kulturer, om Sverige och om mig själv. De tre veckorna jag har haft på hemmaplan har såklart varit totalt olikt från de första tre månaderna, men den perioden har istället inneburit mycket lugn och ro samt mycket tid tillsammans med vänner och familj.

Det enda jag kan känna mig lite besviken över är vädret. Jag trodde att vi skulle ha tre sköna sommarmånader i Ecuador för att sedan komma hem i mitten på juli och få uppleva det bästa av den svenska sommaren. Så blev det inte riktigt. Vi hade 15 grader och regn nästan hela perioden i Ecuador och när vi äntligen kom hem till "den bästa sommaren NÅGONSIN" (enligt mina vänner) i Sverige så fick vi två soldagar innan sommaren "dog" och det blev regn och kallt igen. Så istället för den längsta och skönaste sommaren någonsin blev det nog den sämsta sommaren jag har upplevt. Om man bara ser till vädret alltså.

Om jag istället bortser från vädret har det här varit en av de bästa somrarna jag har upplevt!

Foton från Ecuador

Vackra omgivningar på Galapagos.

Fåglarna "Blue footed Boobies" fanns det många av på Galapagos.

En albatross som ruvar på sitt ägg.

Stranden på ön Espanola.

En liten sjölejon-unge.

En vacker kväll på Galapagos.

Annorlunda Ecuador del 3 Punktlighet

(Det inledande inlägget kan du läsa här, del 1 här och del 2 här.)

Jag är en ganska organiserad person av mig, och gillar vårt sätt att ha exakta tider i Sverige. Jag var ju införstådd med mentaliteten som brukar sammanfattas som ”Mañana, mañana” i Ecuador, men ibland hade jag väldigt svårt för det. En utsatt tid i Ecuador betyder oftast en-två timmar senare. När en ceremoni skulle börja klockan två inne i Baños började programmet inte förrän halv fem. När Louisa en dag kom in och berättade att de skulle ha en födelsedagsfest för sonen frågade jag när festen skulle börja. Hon svarade "senare". Otroligt frustrerande för kontrollfreaket Vanilla.

En annan gång när vi bodde i Quito kom vi hem vid 11.30 och frågade vår ”värdmamma” när hon trodde att maten skulle vara klar. Hon svarade att den skulle vara klar till klockan ett. Vi var vrålhungriga men gick in på våra rum och väntade. Senare knackade hon på dörren och sa ”Vamos!” som vanligt. Då var klockan halv tre… Jag kan väl erkänna att jag inte kände mig speciellt förtjust i ”Mañana, mañana” just då…

Snart hemma...

Efter nästan tre månader i Ecuador kan jag inte förstå att den här resan närmar sig sitt slut. Vi började vår resa med tre veckor i huvudstaden Quito. Vi pluggade spanska hela dagarna och gjorde fantastiska resor på helgerna. Men sedan var det dags att bryta upp och flytta ut på landsbyggden. Det blev inte alls som vi hade tänkt oss och volontärjobbet var otroligt påfrestande många gånger. Men där levde vi sedan våra liv i nästan två månder innan det var dags att ta farväl av alla goa barn, alla lärare och familjen som vi levt tillsammans med 24/7. Konstig känsla att lämna allt det. Sedan kom vi hit till Galapagos, ingen rast och ingen ro. Redan andra dagen tog vi oss vidare ut till Isabela, fler vandringar och fler upplevelser. Snart var det dags att åka tillbaka till Santa Cruz och samma kväll klev vi på GAP adventure, båten som skulle ta oss ut på en femdagars cruise. Det var späckat schema hela dagarna och vi fick se massor med djur, snorkla, vandra och klättra. Häftigt men tröttande. Sedan klev vi i land på San Cristobal, leta hotell igen och lära känna staden lite. Sedan blev det äntligen två stranddagar, varpå vi sedan tog oss tillbaka till Santa Cruz igen.

Nu är det allra sista dagen här på Galapagos, imorgon flyger vi tillbaka till huvudstaden Quito och i övermorgon sätter vi oss äntligen på flyget hem mot Sverige. Jag kan inte forstå att det är sant. Att denna fantastiska resa är över känns konstigt och lite sorgligt. Att jag snart är hemma i min egen lägenhet, får träffa min familj igen och mina underbara vänner känns overkligt och underbart!

Så återigen, time to say good bye! Vi hörs när jag är hemma i Sverige igen!

Kramar från Vanilla

Galapagos so far

Hej pa er alla dar hemma! Hoppas att ni har det bra!

I lordags tog jag flyget fran Quito till Galapagos, jag kom forst till Galapagos storsta stad Puerto Ayora. Redan pa sondagen tog vi en (fruktansvart jobbig) battaxi till den storsta on Isabela. Pa mandagen bokade vi in oss pa en tur for att fa se vulkanen Sierra Negra. Vi visste inte vad vi gav oss in pa kan jag saga... Glom kritvita strander, solsken och haftiga djur. Tank istallet regn, lera upp till knana och insekter! Det blev en haftig vandring i alla fall. Pa tisdagen tog vi istallet en battur och fick se vackra miljoer, sjolejon, pingviner, faglar av olika slag och massor med leguaner (jag ska visa foton nar jag kommer hem till Sverige, det tar en evighet att ladda upp kort har!). Antligen lite blatt vatten och solen skymtade faktiskt fram ett par ganger ocksa.

Pa onsdag morgon tog vi battaxin tillbaka till Puerto Ayora och ikvall stiger vi pa nasta bat. Den har gangen vantar en fem dagars lang cruise.

Vi hors nar vi hors!

Kramar

Dagens tips

Dagens tips ar att inte aka till Galapagos storsta o Isabela. For nar du kommer dit far du veta att den enda battaxin tillbaka gar klockan sex pa morgonen. Nar du sedan har tagit dig upp svintidigt och kommit fram till hamnen kanske du inser att hela bryggan ar full med folk och att det rader fullstandigt kaos. Du kanske gnuggar dina nyvakna ogon och blir en aning stressad av allt folk som skriker olika saker pa spanska, rotar igenom din vaska och granskar ditt pass. Det kan ocksa handa att du for en liten stund slappnar av nar du val sitter pa baten. Gor inte det. Det ar ingen idé. For om du har otur ar vagorna galet hoga just den har dagen och baten kranger fram och tillbaka sa att du blir alldeles yr. Om du har riktigt otur kommer den storsta vagen du nagonsin har sett emot er lilla bat och gor att baten aker upp pa den valdiga vagen. Darefter kanske det kanns som om allt stannar upp. Den gigantiska vagen forsvinner under baten och baten faller rakt ner. Det kan handa att det vander sig i magen ett antal ganger pa dig och det finns riks for att du sedan sitter alldeles kallsvettig och nervos resten av den fruktansvarda batturen...

Annorlunda Ecuador Del 2 Frukosten

Frukost är något som jag älskar hemma i Sverige. En tallrik fil, ett stort glas juice, olika sorters bröd (allra helst hembakat) med mycket pålägg att välja mellan. Mums. Här får vi ibland kaffe och en stor tallrik med ris, pommes frites och kött till frukost, jag som är en frukostälskare måste erkänna att det kan vara kämpigt att få ner ibland... Andra morgnar får vi stekt banan och ägg till kaffet, ganska gott men väldigt fett och jag mår oftast illa efteråt. Ibland får vi vitt, sött bröd med någon torr ost inuti. Vid ett par tillfällen i början fick vi bröd och ägg vilket såklart är mer likt en svensk frukost och därför uppskattades mycket. Helt klart annorlunda frukost mot i Sverige!

Annorlunda i Ecuador

Nu har jag bott i Ecuador i mer än två månader. Mycket är såklart annorlunda här och jag tänkte försöka beskriva några av de uppenbara skillnader som jag ser mellan Ecuador och Sverige i några inlägg framöver. Första delen kan ni läsa nedan. Håll till godo.