(Det inledande inlägget kan du läsa här, del 1 här och del 2 här.)
Jag är en ganska organiserad person av mig, och gillar vårt sätt att ha exakta tider i Sverige. Jag var ju införstådd med mentaliteten som brukar sammanfattas som ”Mañana, mañana” i Ecuador, men ibland hade jag väldigt svårt för det. En utsatt tid i Ecuador betyder oftast en-två timmar senare. När en ceremoni skulle börja klockan två inne i Baños började programmet inte förrän halv fem. När Louisa en dag kom in och berättade att de skulle ha en födelsedagsfest för sonen frågade jag när festen skulle börja. Hon svarade "senare". Otroligt frustrerande för kontrollfreaket Vanilla.
En annan gång när vi bodde i Quito kom vi hem vid 11.30 och frågade vår ”värdmamma” när hon trodde att maten skulle vara klar. Hon svarade att den skulle vara klar till klockan ett. Vi var vrålhungriga men gick in på våra rum och väntade. Senare knackade hon på dörren och sa ”Vamos!” som vanligt. Då var klockan halv tre… Jag kan väl erkänna att jag inte kände mig speciellt förtjust i ”Mañana, mañana” just då…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar