Att vara mamma till Lilla hjärtat

Eftersom min lilla dotter har haft kolik har det inneburit en tuff start i livet för henne, men också en tuff start för oss som nyblivna föräldrar (läs mer om detta här, här och här). Nu är Lilla hjärtat drygt fyra månader och det har hänt fantastiskt mycket sedan jag skrev om detta senast.

Magen har blivit mycket bättre! Visst har hon ont ibland och det händer fortfarande att hon (trots amning, blöjbyte och sömn) är väldigt ledsen. Vi märker på henne att det är magen och vi tycker så otroligt synd om henne! Som tur är har dessa stunder blivit mycket färre och vi har en liten tjej som är mycket nöjdare än förut! Hon intresserar sig för leksaker på ett helt annat sätt nu, hon kan greppa och föra leksaker till munnen (allt ska ju tuggas på!). Hon älskar att busa med mamma och pappa och skrattar högt när vi gör samma sak om och om igen. I förra veckan lärde hon sig att rulla från rygg till mage så det gör hon mest hela dagarna nu!

Hon gillar fortfarande inte att vara ensam, så när hon är vaken är jag med henne i princip hela tiden. Om hon ligger på filten så vill hon att jag ska sitta bredvid. Hon är också svår att ha med sig någonstans, det gäller att pricka hennes sovtider. Men fika på stan, handla på ICA eller något liknande är fortfarande ingen idé. Generellt är hon ändå så mycket mer nöjd än vad hon varit tidigare och det är helt fantastiskt!

Den allra största förändringen och förbättringen är dock sömnen. I slutet på mars började hon kunna sova små stunder själv på kvällarna. Det var en sådan enorm FRIHET så jag kan inte beskriva det med ord. Att bara få en liten stund för sig själv på kvällen, kolla mailen, plocka ur diskmaskinen eller krypa upp i soffan och kolla på en serie. Det kändes så fantastiskt skönt efter en intensiv dag med Lilla hjärtat. Oftast får vi gå in och söva om henne 2-4 gånger varje kväll, men ibland sover hon lite längre stunder i sträck och det är så fantastiskt skönt!

För tre veckor sedan började hon också kunna sova själv korta stunder under dagen. Ända sedan hon föddes har det bara varit bärselen som funkat, men nu helt plötsligt kan vi söva henne i famnen och sedan lägga ner henne på sängen och hon fortsätter att sova! Jag får oftast söva om henne någon gång, och hon sover oftast inte mer än 30-40 minuter men ÄNDÅ. Det är så otroligt häftigt att få en liten stund mitt på dagen för mig själv. Oftast försöker jag hinna äta något under dessa sovstunder.

På nätterna sover hon i vår säng, och det finns inte en chans att jag tänker börja träna henne att sova i egen säng. Hon ammar nämligen sju-åtta gånger per natt. Och då menar jag från det att jag går och lägger mig, inte från att hon somnar på kvällen. Jag skulle aldrig orka gå upp och hämta henne varje gång och sedan gå upp och lägga tillbaka henne. Det verkar som att hon har lite magknip på nätterna, och när det gör ont i magen då vill hon amma. Det är lite jobbigt ibland, eftersom jag blir väckt så många gånger varje natt. Men i övrigt fungerar sömnen så OTROLIGT mycket bättre så jag har verkligen ingenting att klaga på!

Jag är så glad att det går framåt och blir bättre och bättre med Lilla hjärtat. Det gör också att det blir lättare och lättare att vara mamma. Vissa dagar är fortfarande intensiva, men ibland har vi så fantastiskt bra dagar! Jag älskar min lilla dotter av hela mitt hjärta, och jag är så glad att hon mår bättre, är gladare och att koliken faktiskt verkar vara över! ♥