Bröllop

Igår var vi på bröllop. Det var en del att förbereda när vi skulle ha med Lilla hjärtat. Mycket som skulle packas och tänkas igenom. Men vi kom iväg i god tid och Lilla hjärtat sov i bilen. Med oss hade vi också min syster och hennes sambo som skulle agera barnvakter under bröllopsfesten.

När vi kom fram strålade solen från en klarblå himmel och det var en härlig förväntan i luften. Jag älskar bröllop. Stämningen, känslorna och kärleken. Alla var uppklädda för att fira just dessa två människors kärlek till varandra. Vi hälsade på brudparets föräldrar utanför kyrkan och sedan gick vi in och satte oss på brudens sida. Spännande tyckte Lilla hjärtat och började genast testa kyrkans akustik. Mycket bra blev betyget, så medan alla andra gäster satt spända och tysta och tittade rakt fram höll Lilla hjärtat låda och "pratade" och "sjöng" om vartannat. Hon undersökte vigselprogrammet, åt på D:s solglasögon och drog i min klänning.

Så började kyrkklockorna ringa. Mitt hjärta slog lite fortare. Det är alltid spännande med bröllop och jag kunde inte låta bli att bli lite nervös å brudparets vägnar. Så började musiken och Lilla hjärtat tappade hakan. Vad är det som händer nu? Sedan öppnades dörrarna och min vackra vän skred in tillsammans med sin blivande man och fyra söta brudnäbbar.

Hela vigseln klarade Lilla hjärtat av att sitta med i bänken vilket jag är väldigt imponerad av. Hon fixade även gruppkortet som skulle tas efter vigseln men sen började hon bli trött. Eftersom det var en stund innan bröllopsfesten skulle börja satte vi oss på en filt på gräsmattan (ja, bland alla gravstenar - det kändes lite konstigt...) och Lilla hjärtat fick sträcka ut sig och rulla runt en stund.

När vi väl kom till festen hade Lilla hjärtat återigen sovit i bilen och var nöjd och glad. Barnvakterna tog över och jag och D blev helt själva. Alltså utan Lilla hjärtat. Det kändes väldigt konstigt. Men det var fantastiskt skönt att njuta av god mat, konversera med bordsgrannen och lyssna på talen och vara bara sig själv.

Barnvakterna lyckades även få Lilla hjärtat att somna för kvällen, men när hon råkade vakna till en stund senare blev hon jätteledsen. Hon förstod förstås inte var hon var och undrade väl var mamma och pappa var någonstans. Vi tackade brudparet och fick hastigt packa ihop sakerna, jag ammade henne och sedan begav vi oss hemåt. Hon var väldigt ledsen först, men många sånger senare somnade hon i alla fall i bilen. Då var klockan närmare halv tolv så hon var förstås helt förbi av trötthet.

Vi känner oss otroligt nöjda med dagen och det var så härligt att få vara med på ett så fantastiskt fint bröllop!

Lilla hjärtat och jag i kyrkbänken.