onsdag 12 september 2012

Att vara lagom privat

Det här med bloggande är inte alltid helt enkelt. Ibland känns det som om inläggen skriver sig själva och texterna bara kommer till mig! Men ibland kör jag fast totalt.

Ibland känner jag att jag absolut inte vill vara för privat och inte dela med mig av mitt vardagliga liv alltför mycket i bloggen - men då hamnar jag ofta i bloggsvacka och får skrivkramp. Det är svårt att skriva två-tre inlägg om dagen utan att skriva om det som ligger en närmats om hjärtat. Så ibland väljer jag att skriva om något så privat som exempelvis min vikt här nedan. Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle publicera inlägget eller ej, men jag gjorde det för att jag vill fortsätta blogga och för att jag vill att det ska vara intressant att läsa min blogg. När jag läser andra bloggar vill jag gärna ha en ärlig bild av verkligheten och läsa om olika delar i människors liv.

Men varje gång jag har publicerat något privat inlägg så får dock jag en obehaglig känsla. Om jag visste att det bara var okända människor som läste min blogg, eller bara mina allra närmaste, då skulle det vara annorlunda. Men jag har ingen aning om hur många människor som känner mig, eller som känner till mig, som faktiskt hittat hit och listat ut vem som sitter bakom tangenterna. Och då känns det lite konstigt att delge så viktiga saker om sig själv när jag inte kan läsa saker om dem!

Vad säger ni andra som bloggar, tycker ni också att det är svårt att hitta balansen ibland?


5 kommentarer:

  1. Känner precis som du! Gillar att skriva, men vill egentligen inte att nån ska läsa om d blir för privat :)

    SvaraRadera
  2. Ja den där balansen är verkligen svår! Jag är också väldigt privat av mej när det gäller bloggen. Vardag skriver jag ju oftast om, men det jag skriver är sånt som jag skulle kunna berätta för vem som helst. Däremot är jag noggrann med bilder; inga på varken min sambo eller dotter. Jag bloggar heller inget om mitt förhållande eller detaljer kring min dotter mer än det "allmänna". För som du skriver så vet man ju faktiskt inte vilka som läser, och vill man verkligen hänga ut sitt och sina barns/sin mans/sin frus liv för vem som helst med bilder som vem som helst kan ta? Visst kan man skydda så att det inte går att högerklicka, men vad gör det när man lika gärna kan markera bilden och trycka ctrl+c för att kopiera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Jag tycker också att det är viktigt att inte lägga ut några bilder på min familj. Och det är verkligen klurigt att skriva för en grupp med människor som man inte vet vilka det är! :-)

      Radera
  3. Jag tycker också att det är svårt att inte bli för privat, så ibland skriver jag på så sätt att jag vet att de som känner mig förstår men inte andra. Nu har jag inte så jättemånga läsare och jag brukar inte heller lägga upp bilder på mig själv!

    SvaraRadera
  4. Du har ju verkligen lyckats med din blogg, att fånga läsaren utan att man egentligen vet vem du är. I vanliga fall tycker jag inte att det är så lockande med bloggar som är anonyma, det är ju i andras liv man vill gräva ;-), se bilder etc. Men du lyckas med det! Jag själv är nog extremt naiv med bloggandet. Älskar bilder. Tänker inte så mkt på att folk kan läsa etc. Tror att det bara är min lilla klick med människor på jorden som känner mig som läser. Så är det ju inte och många gånger har den insikten kommit ikapp...och då får jag nästan andnöd. Fast ändå inte. Det är ju mest mig själv (mina barn och man i viss del) som jag lämnar ut. Ingen ska behöva vara rädd att utlämnas i min blogg. Jag ger av mig själv. Samtidigt som jag blundar ;-). Kram

    SvaraRadera