Det här med budgivning

När vi började titta på hus kändes det som om vi aldrig skulle hitta rätt. Men så en dag dök det plötsligt upp ett hus som var väldigt intressant. När det var dags för visning hade vi barnvakt till Lilla hjärtat så att jag och D skulle kunna åka och titta i lugn och ro. Det kändes lite pirrigt när vi åkte iväg "Tänk om det är första gången vi ser vårt blivande hus idag" sa jag till D, men trodde nog inte riktigt på det själv. På visningen kändes huset mycket bättre än vad vi hade föreställt oss, men det var massor med folk så jag tänkte att vi inte hade någon chans.

På kvällen snurrade det mycket tankar och vi diskuterade till långt in på natten. Men det var helt klart så många fördelar med huset att vi inte kunde släppa det. Vi kom fram till att vi skulle lägga bud och kom fram till vårt "tak". Sedan googlade vi på budgivning och dagen efter satte det igång.

Någon började med att lägga under utgångspris, då la vi utgångspriset och sedan budade vi över varandra hela onsdagen och även torsdag förmiddag. Under den första dagen var det lite spännande, men samtidigt väldigt konstigt att huset blev dyrare och dyrare. På något sätt hade man såklart hoppats att vi skulle få det för utgångspriset, och allt över det kändes mycket. Men på torsdagen ringde mäklaren till oss och sa att vår "motståndare" hade lagt sig. Lyckan var total! Skulle vi få huset nu? Vi hade högsta budet i några timmar och vi försökte sätta lite press. Vi sa att vi ville skriva kontrakt direkt. Samtidigt hade jag väldigt blandade känslor. Ska vi verkligen köpa hus? Är det här huset verkligen rätt för oss och kommer jag verkligen att trivas där? Mäklaren sa dock att det fanns fler intresserade. Så plötsligt kom det ett sms. Ny budgivare.

Jag förstår att folk använder det som en taktik i budgivning att gå in i ett sent skede, för det var verkligen knäckande. Vi hade såklart heller ingen aning om vad det var för person som hade "gett sig in i leken". Hur långt skulle vi behöva gå nu? Kanske ville de bara gå in med ett enda bud och se om de skulle få huset på det.Vi la ett nytt bud, men de la över oss igen. Det kändes tungt. För min del kändes det verkligen som att vi förlorade flera hundratusen kronor. Det är svårt att förhålla sig till pengar i en budgivning.

På fredagseftermiddagen var jag helt slut. Det hade varit en tuff vecka och budgivningen hade varit otroligt mer psykiskt påfrestande än vad jag hade kunnat föreställa mig. Då ringde min man. "Älskling, ikväll firar vi med champagne, vi har fått huset!"

Det här med budgivning var som sagt mycket svårare än vad jag trodde, men jag är glad att jag har varit med om en budgivning. Nu är jag en erfarenhet rikare, och jag kommer att förstå mina vänner när de är mitt uppe i en sådan.