En annan sak som vi däremot reagerat på är att ordet "han" är överrepresenterat i barnböcker, barnsånger m.m. Nästan alla traditionella barnsånger handlar om pojkar. Det gör att vi varje gång vi inte vet könet på t.ex. djuret i en sång antar att det är en pojke. Det gör i sin tur att vi fortsätter bekräfta att det manliga är normen, vilket är väldigt synd enligt min mening.
Här hemma har vi inte valt att byta ut alla "han" och "hon" mot "hen", men däremot ersätter vi några av alla "han" mot "hon". Blev det rörigt? Vi har t.ex. valt ut tre klassiska barnsånger där vi sjunger "hon" istället.
Så här sjunger vi:
"Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo, hon är inte farlig... " osv
"Lilla hästen plopp, red uti galopp, backe upp och backe ner, tills hon inte orkade mer..." osv
"Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar, fick hon höra barnen..." osv (här har vi också valt att byta ut "mamma" mot "pappa" också eftersom mammor enligt vår uppfattning är överrepresenterade i äldre barnsånger):
"Sprang hon hem till pappa, på den gröna ängen..."
Jag tycker också hen är jättebra i tidningsartiklar där det ofta står han/hon eller personen eller så och ifall då könet är okänt som ett ofött barn. Använder det ibland när jag pratar om personer där just könet är irrelevant. Dottern har en docka som jag börjat kalla för hen tills hon själv bestämmer vad dockan är.
SvaraRaderaDet där med djuren har jag inte tänkt på men när jag läste så visst är det så.
Det med sånger har jag heller aldrig riktigt tänkt på innan. Liam har ju börjat sjunga massa här hemma nu så detta får vi absolut ta till oss.
SvaraRaderaJag använder inte heller hen i vardagen, för mig känns det också ovant och lite smålustigt. Men det kommer nog igång så småningom :)