Den allra sista dagen...

Jag kör längs den snöiga, hala vägen med en klump i magen och bilen full av presenter, brev och cupcakes. Jag parkerar och går in på avdelningen. Vi ser på varandra jag och mina kollegor. Så mycket känslor som blickar kan förmedla. Det är min allra sista dag.

Vi tar med våra små och går över till de "stora" barnen. Vi har gemensam samling. Jag berättar för barnen att jag ska sluta. Jag berättar att jag har tyckt om att jobba hos dem, och att jag kommer att sakna dem jättemycket! Jag bjuder på glass och sedan blir det kramkalas. De står i klungor runt mig och kramas, och kramas. Goaste ungar! Sedan blir det mat. Ris på hela golvet och utspilld mjölk på bordet. Jag och mina kollegor pratar om vad vi ska göra i helgen. Som om vi ska ses på måndag igen. Men det ska vi ju inte.

Mina kollegor tar med barnen för att söva dem. Jag förbereder fikat. Jag har tagit med mig cupcakes, som jag brer grädde på och sedan garnerar med färska bär. Jag kokar kaffe och dukar fram. Hela personalstyrkan samlas. Fikar, skrattar, pratar. Sedan ska de första ur personalen gå hem. Långa kramar och leenden. Vi går tillbaka in till "vår avdelning". Väcker barnen. Lilla O sitter i mitt knä och bara gosar. Han vill inte lämna mig. En av mina närmaste kollegor ska åka hem. Vi ser på varandra, det är tungt i bröstet. Vi kan inte riktigt förstå att det är sant. Vi lovar att höras. Med tungt hjärta går jag tillbaka.

Några barn blir hämtade och jag överlämnar paket, kramar om, och säger "Ha det så bra!" Sedan är det dags för mellanmål. Fler barn går hem. Kramar och lyckönskningar. Sedan är det dags för min andra närmaste kollega att gå hem. Hon får tårar i ögonen och blir alldeles tjock på rösten. "Tack för allt!" Jag tar med mina småttingar in på avdelningen igen. Det känns så tomt utan A och R. Jag kan inte fatta att jag inte ska jobba med dem mer... Kämpar mot tårarna. "Nu ska vi städa!" säger jag hurtigt istället. Fler barn går hem. Mamman får tårar i ögonen och berättar hur otroligt mycket jag har betytt för henne och hennes son. Pojken skrattar och kramar mig. Finaste, finaste lilla A!

Jag stänger vår avdelning och tar med de sista små över till de "stora" barnen. Fler avslut. Fler kollegor går hem. Jag har slutat för längesen men stannar kvar för att få träffa alla föräldrar. Lilla O är som ett plåster på mig. Han vill bara vara i min famn. Jag vill gärna ha honom hos mig! Hans mamma kommer. Hon börjar berätta hur bra jag har varit med hennes son, och tårarna rinner ner för hennes kinder. Varm kram. Tungt över bröstet. När de ska gå ler lilla O med hela ansiktet och kastar sig i min famn. Jag kommer att sakna honom så oerhört mycket... Sista föräldern kommer och jag säger till min lilla minsting på 1,5 år att jag ska sluta på Båtens förskola. "Får jag en kram då?" frågar jag och sträcker ut armarna. "Näe" svara han och ler. Sedan kryper han in i min famn. "Jag kommer att sakna dig så himla mycket!" säger jag. "Puss?" säger min lilla skrutt och lutar sig fram och pussar mig. Jag vänder ena kinden till. Han försöker igen men då vänder jag andra kinden till. Han rynkar lite på pannan, inte helt nöjd, sen tar han båda sina händer om mitt ansikte och ger mig en blöt puss mitt på munnen! Vilket avslut på dagen! Jag tar gärna med mig lite extra baciller hem bara för att ha fått den goa pussen!

Sedan är det dags att packa ihop alla mina saker. Jag kramar om min sista kollega som ska stänga. Kommer att sakna henne så mycket! Dörren slår igen bakom mig. Jag packar in mina saker i bilen och skrapar rutan. Sedan vänder jag mig om en sista gång, jag ser "HEJ DÅ" som står skrivet med gul målarfärg på ett av våra fönster. På radion sjunger Robyn "I keep dancing on my own". Med tårar i ögonen och ont i hjärtat rullar jag ut från parkeringen för sista gången.

Hejdå Båtens förskola...