Att inte känna sig hemma

Att flytta känns verkligen som ett nytt kapitel i livet, vilket både känns spännande och skrämmande. Men jag gillar inte att flytta. Det är tusen saker som ska göras, man är aldrig ledig, det är rörigt överallt och vi måste passa Lilla hjärtat för allt (nej, rör inte hammaren, stopp gå inte upp i trappen, försiktigt där! Nej, gå inte på tavlorna som ligger där...)!

Men det jobbigaste av allt i en flytt tycker jag är att inte känna sig hemma. Vi tog en kort liten promenad idag jag och Lilla hjärtat på förmiddagen och jag hittar inte häromkring. Det känns inte som hemma - allt är ju främmande! Och jag känner mig inte hemma i huset än, så det känns konstigt att spendera hela dagarna här.

Men samtidigt pendlar det fort. Det är mycket med huset som känns mysigt också. Som att elda i kaminen på kvällen, låta Lilla hjärtat gå mitt i vägen och helt i sin egen takt när vi går och hämtar posten, åka pulka i vår egen trädgård, alla rummen i huset som Lilla hjärtat kan utforska o.s.v. Jag är övertygad om att vi kommer att trivas här!

Fortfarande vinterväder men betydligt finare idag än igår!