Vi sitter med våra 1-åringar på mattan och leker. Vi plockar fram elefanter och ställer dem på ett led. Vi tittar på noshörningar och flodhästar och ser att bara noshörningen har en "tagg", en flicka låtsasbiter mig med en varg och skrattar - plötsligt börjar det tjuta. Tre barn brister ut i storgråt och de andra tittar sig förvirrat omkring. Jag och min kollega inser att det är ett brandlarm och tar en snabb titt genom lokalen, men det brinner inte hos oss. Vi öppnar dörren och ser alla skolbarn som väller ut ur skolan. Förmodligen är det ingenting. Kanske är det brandövning som de har glömt att berätta för oss? Men ändå. Det kan ju vara allvar. Inte direkt ett tillfälle att chansa när man har ansvar för tolv små 1-åringar. Som tur är så har vi barnens kläder precis vid ytterdörren så vi kan få på barnen skor och jackor innan vi tar oss ut. Barnen skriker allt högre medan vi i raketfart försöker få på alla barn jackor och skor. "Oj, vad det piper! Men det är ingen fara, snart slutar det pipa!" säger jag glatt till barnen.
Och det var ingen fara. Brandlarmet hade gått vid hemkunskapen, men det var lite rök och ingen brand. Men vi fick i alla fall lite (annorlunda) dramatik på jobbet, och som tur är var barnen snart glada igen!
På våran förskola var det också drama häromdagen. Det tog eld i en flickas hår...de hade kalas med tända ljus. Men allt gick bra...phu!
SvaraRaderaMen hjälp vad läskigt!
Radera