In my heart

Jag skrev tidigare om att jag har träffat ett barn som far illa. När jag träffade den lilla pojken så var jag mycket medveten om att jag bara skulle finnas i hans liv en mycket kort stund. Det har jag vetat hela tiden men det är ändå svårt att lämna honom nu när jag inte ska vara i hans klass längre. Han höll distans till mig länge, och testade mig på alla sätt han kunde komma på. Men när jag fortfarande visade att jag tyckte om honom så kom vi varandra väldigt nära. Jag vet att han blir kränkt hemma och att han inte har så många bra vuxna i sin närhet. Det känns så fruktansvärt tungt att jag inte får finnas där för honom i framtiden.

Sista lektionen idag fick jag minst 20 kramar av honom och när vi hade samling på slutet av lektionen sa han upprört till sina klasskompisar: ”Nu är det bara 10 min kvar tills Vanilla ska gå!... Nu är det bara 7 min kvar tills Vanilla ska gå!” o.s.v. Han räknade ner den sista tiden vi hade tillsammans... Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta.