Nya grannar, nya vänner?

Medan vi var i Ecuador fick vi nya grannar. De som bor närmast oss flyttade till hus och ett nytt par flyttade in. Jag och D gjorde något så osvenskt som att köpa en blomma och gå över och hälsa dem välkomna till området (tre månader för sent). Jag ska inte påstå att jag var kolugn, jag ska inte påstå att jag inte skämde ögonen ur mig när vi första gången knackade på och ingen öppnade dörren samtidigt som ALLA andra grannar verkade gå ut genom sina dörrar just då och såg på oss som stod där med blomman i handen och väntade. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om vi var patetiska eller modiga när vi knackade på igen nästa kväll.

Den här gången öppnade de dörren och vår nya granne hälsade lite skeptiskt. När vi förklarade att vi var deras grannar sken hon upp i ett stort leende. "Men vad roligt, kom in!"

Vem vet, kanske kommer vi att bli de allra bästa vänner? Kanske inte. Hur som helst känns det bra att vi tog första steget och visade att vi ville ha kontakt. Vi känner inte varandra alls, men vi kommer att leva våra liv några meter ifrån varandra några år framöver. Så varför inte ge det en chans?

"Främligar är vänner du ännu inte känner" - okänd