Home, sweet home!

Nu är vi hemma igen efter några mysiga dagar i Dalarna! Jag hade tänkt blogga från semestern, men stugbyns  Wi-Fi var värdelöst så det blev inte så. Det gjorde i och för sig ingenting, det var ganska skönt att slippa datorn och bloggvärlden några dagar!

Vi började vår resa i torsdags, vi packade bilen full (och då menar jag FULL, det fanns inte en enda cm kvar när vi hade satt oss) och gav oss iväg. Lilla hjärtat var ledsen först, men den här gången slapp hon ju vara ensam (som i början på förra veckan då jag åkte själv med henne) så då blev hon lugn och kunde somna. Sedan sov hon två timmar! Helt otroligt och långt över våra förväntningar! Sen blev det stopp för mat och lite shopping, sedan sov hon 30 minuter och var vaken resten av tiden. När vi rullade in vid receptionen började hon skrika. Men det passade ju ganska bra, för då var vi ju framme! Jag bar henne upp till stugan medan D tog bilen, vilket visade sig vara fel val då det var långa och branta backar upp till stugan... puh! Men det gjorde ju inget att jag fick lite motion den dagen när vi hade suttit så mycket i bilen. Dessutom borde vi får ViktVäktarnas hederspris eftersom vi åt pizza två gånger under dagen, fikade på eftermiddagen och satte i oss en massa choklad på kvällen!

På fredagen promenerade vi runt, åt god mat, fikade på ett mysigt trädgårds-café, och på eftermiddagen tittade solen fram så då passade vi på att hänga uppe vid stugan. Lilla hjärtat stortrivdes på filten som vi la ut på gräsmattan och hennes föräldrar turades om att läsa lite bok. På kvällen gick vi på lyxig restaurang. Vi var lite oroliga för hur Lilla hjärtat skulle klara av det, men hon skötte sig exemplariskt. Några höga tjut och tillrop, men det muntrade mest upp den annars lite stela och högtidliga stämningen på restaurangen. Hon blev lite ledsen några gånger också, men när hon fick smaka små små bitar av surdegsbrödet blev det genast bättre igen!

Fortsättning följer...