Dagens låt

Det var längesedan nu, men jag tyckte att det var dags för dagens låt! Maria Mena är en av mina favoritartister just nu, hennes låtar går varma på min Spotify. Här är hennes version av "I was made for loving you".

Vi hade i alla fall otur med vädret...

Tre månaders resa och tre veckors semester är snart över. På måndag börjar jag jobba igen. Jag känner mig glad och tacksam över allt som jag har fått uppleva. Jag har en fantastisk resa och tusentals nya erfarenhter med mig från den här "ledigheten". Jag har träffat så många nya människor och jag har sett så många olika platser. Jag har fått nya perspektiv och jag har lärt mig mycket om andra kulturer, om Sverige och om mig själv. De tre veckorna jag har haft på hemmaplan har såklart varit totalt olikt från de första tre månaderna, men den perioden har istället inneburit mycket lugn och ro samt mycket tid tillsammans med vänner och familj.

Det enda jag kan känna mig lite besviken över är vädret. Jag trodde att vi skulle ha tre sköna sommarmånader i Ecuador för att sedan komma hem i mitten på juli och få uppleva det bästa av den svenska sommaren. Så blev det inte riktigt. Vi hade 15 grader och regn nästan hela perioden i Ecuador och när vi äntligen kom hem till "den bästa sommaren NÅGONSIN" (enligt mina vänner) i Sverige så fick vi två soldagar innan sommaren "dog" och det blev regn och kallt igen. Så istället för den längsta och skönaste sommaren någonsin blev det nog den sämsta sommaren jag har upplevt. Om man bara ser till vädret alltså.

Om jag istället bortser från vädret har det här varit en av de bästa somrarna jag har upplevt!

Ny design

Bloggdesignen jag hade tidigare var en specialdesign för att jag var i Ecuador. När jag kom hem tänkte jag genast ändra designen. Veckorna gick och ingenting hände. Men nu är det äntligen klart och jag kan presentera ett nytt utseende på byvanilla-bloggen. Det känns alltid roligt med ny design och självklart valde jag min favoritfärg lila.

Vad tycker ni?

Vänner, vänner, vänner

Vad underbart det är att ha så många vänner! Sedan jag kommit hem från Ecuador har jag haft tid att träffa (nästan) alla mina fina vänner, och det är härligt att träffa alla igen! Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Min fina barndomsvän E knackade på dörren redan halv tio idag och efter några timmar knackade min söta kusin på dörren, strax därefter knackade ännu en vän på. Jag och min kusin tillbringade sedan hela eftermiddagen åt att prata, fika och scrappa. Det har blivit många fina pratstunder idag och jag och D avslutade dagen med kvällsmat hos hans föräldrar.

Hoppas att ni har haft en bra dag!

If you never try, you never know

Trots att jag har ett heltidsjobb och redan är delaktig i företaget som D och jag startade för ett antal år sedan kan jag inte låta bli...

Det finns inget bättre än att få en riktigt bra idé. Jag börjar genast fundera, planera och analysera. Är den möjlig att genomföra? Oftast kommer jag fram till att det finns hinder, men att det är möjligt. Det har jag gjort den här gången också. Jag ska starta ett nytt företag!

Som alltid är jag eld och lågor. Jag är redan igång och jobbar på idén trots att jag har semester. Webbsidan är påbörjad, olika personer kontaktade för samarbete och hjärnan går på högvarv. Kanske kommer det inte bli lätt alla gånger, och kanske kommer det bli tufft med att få tiden att räcka till i höst, men om jag inte satsar på den här idén vet jag att jag kommer att ångra mig. Så det ska jag göra, satsa på företaget och hoppas att det går vägen!

Nya grannar, nya vänner?

Medan vi var i Ecuador fick vi nya grannar. De som bor närmast oss flyttade till hus och ett nytt par flyttade in. Jag och D gjorde något så osvenskt som att köpa en blomma och gå över och hälsa dem välkomna till området (tre månader för sent). Jag ska inte påstå att jag var kolugn, jag ska inte påstå att jag inte skämde ögonen ur mig när vi första gången knackade på och ingen öppnade dörren samtidigt som ALLA andra grannar verkade gå ut genom sina dörrar just då och såg på oss som stod där med blomman i handen och väntade. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om vi var patetiska eller modiga när vi knackade på igen nästa kväll.

Den här gången öppnade de dörren och vår nya granne hälsade lite skeptiskt. När vi förklarade att vi var deras grannar sken hon upp i ett stort leende. "Men vad roligt, kom in!"

Vem vet, kanske kommer vi att bli de allra bästa vänner? Kanske inte. Hur som helst känns det bra att vi tog första steget och visade att vi ville ha kontakt. Vi känner inte varandra alls, men vi kommer att leva våra liv några meter ifrån varandra några år framöver. Så varför inte ge det en chans?

"Främligar är vänner du ännu inte känner" - okänd

Det blir inte alltid som man har tänkt sig...

Vi hade hört att det var fint väder i Sverige, att det var den bästa sommaren på väldigt, väldigt länge. Efter våra regniga månader i Ecuador såg vi fram emot att uppleva en riktigt härlig sommar här i Sverige. Glada i hågen planerade vi in en härlig Vi-är-hemma-i-Sverige-igen-fest. Vi satsade självklart på trädgårdsfest, som ni läste i inlägget nedan såg jag fram emot grönt gräs under fötterna, blå himmel och att sitta och hänga i utemöbler hela ljusa natten lång.

MEN det verkar som om vi har tagit med oss det dåliga vädret från Ecudor för bara ett par timmar innan festen skulle börja informerade SMHI om att det skulle bli hällregn hela kvällen. Vi tog ett snabbt beslut om att flytta festen till min väns kontor istället. Sedan började ett svettigt arbete med att släpa och köra tillbaka alla utemöbler, ta ner ballongerna, plocka ihop dukar, handdukar, ljus samt alla frysväskor. Jag tog på mig headsetet, tog fram gästlistan och agerade telefonist i en timme. Puh, nu var det bara kvar att göra sig iordning och åka iväg till nya festlokalen för att börja fixa.

När de första gästerna kom sprang jag runt strumplästen med pesto på fingrarna och kvällsmaten i handen. Men vi fick iordning allt, och hade en otroligt lyckad och rolig fest trots allt!

Dags för fest

Det är inte ofta det händer, men ikväll händer det. Det är dags för fest! Riktig sommarfest med gröngräs, myggor, brunbrända människor och musik på för hög nivå! Det är jag och mina medresenärer som anordnar festen och det ska bli underbart att träffa alla kompisar igen!

Ha en riktigt bra kväll allihop!

Filmtips

Häromkvällen lyxade jag och D med middag och filmkväll. Vi valde en film som vi egentligen inte hade hört något om. Helt utan förväntningar slog vi på "The ultimate gift". Vi blev positivt överraskade och jag kan varmt rekommendera er att se den. Denna film räknar jag till en av de bästa jag har sett. Den handlar om Jason, en ung man som kommer från en rik familj. Han har aldrig behövt arbeta i hela sitt liv och han har ett kreditkort utan gräns. Men hans rike farfar inser att sonsonen inte är lycklig. När farfadern dör lämnar han företag, hus och ägor till sina barn. Jason ärver inga pengar, utan får istället ett uppdrag. Ett uppdrag som han måste fullfölja för att få ut sitt arv, vilket farfadern har valt att kalla för "The ultimate gift". Nu börjar en resa som kommer att förändra Jasons liv för alltid.

Just nu...

... är jag hos frisören. När jag kom hem från Ecuador fanns det såklart inte en enda klipptid att få tag på i stan. Men så ringde min favoritfrisör upp och sa att hon hade flyttat runt lite i sitt schema och kunde ta emot mig idag ändå. Lycka! Just nu sitter jag i frisörstolen medan frisören klipper, fixar och donar med mitt hår!

Reportermiss...

Regnig fredag. Vad passar bättre än ett bloopers-klipp?

Varför behövs män i förskolan?

Det har länge varit diskussioner om att fler män behövs i förskola och skola. Jag själv har också haft den åsikten, men på sistone har jag börjat ifrågasätta mitt ställningstagande. Varför behövs det fler män i förskolan egentligen? Jo, jag tror att alla arbetsplatser blir bättre med så jämn könsfördelning som möjligt. Men vad är det vi tänker oss att män ska tillföra? Ska de tillföra de typiskt "manliga" sysslorna, som att spela fotboll med pojkarna och visa hur en riktig man ska vara? Tomas Wetterberg framhåller dock att om vi tar in fler män i förskolan, enbart för att de är män, leder inte det automatiskt till större jämställdhet. Tvärtom förstärks ofta de stereotypa könsrollerna. De manliga förskollärarna förväntas ofta göra de typiskt "manliga" sysslorna medan de kvinnliga förskollärarna i större uttsträckning tröstar, pratar och pysslar med barnen.

Enligt min mening är det därför främst främst kompetenta pedagoger och ett medvetet genustänk som krävs för att vi ska få en mer jämställd förskola, och då spelar det ju ingen roll om förskollärarna är män eller kvinnor...

Grattis!

Min älskade vän och bloggvän Malliga mamman har gift sig! I all hemlighet besökte de rådhuset och sa "ja" till varandra. De två små döttrarna stod med blommor i händerna och vidöppna munnar och såg på. Efteråt skålades det i champagne och firandet fortsatte sedan på en herrgård.

Ett stort, stort grattis och lycka till i ert fortsatta liv tillsammans!

Massor med kärlek!

Fixardagar

Visserligen har vi semester, men det är tusen och en saker som ska göras nu när vi är hemma igen. Jag och D har haft ett par riktiga fixardagar nu. Vi tvättar fönster, dammsuger, tvättar kläder, packar upp, skurar balkongen och lite annat roligt.

Hoppas att ni har det bra i värmen!

Sverige, Sverige, älskade land

Att resa är alltid roligt, spännande och utvecklande. Men varje gång jag kommer hem till Sverige efter en längre utomlandsresa slås jag av samma känsla - Sverige är ett fantastiskt land! Det finns så många saker som är bra med Sverige och jag är glad att jag är född just här.

Dagens tips

Dagens tips är att inte sola på en strand med sjölejon - hur idylliskt det än ser ut! Det kan nämligen hända att ett förkylt sjölejon hasar förbi när du ligger och solar. Om du har otur får du en rejäl sjölejon-nysning över dig, i värsta fall även följt av ett gäng hostningar...

Foton från Ecuador

Vackra omgivningar på Galapagos.

Fåglarna "Blue footed Boobies" fanns det många av på Galapagos.

En albatross som ruvar på sitt ägg.

Stranden på ön Espanola.

En liten sjölejon-unge.

En vacker kväll på Galapagos.

Vår bröllopsdag

Idag är det 14 juli. Vår bröllopsdag. Jag tänker på den underbara dagen för tre år sedan och minns hur lycklig jag kände mig. Det pirrade i magen när jag stod utanför kyrkporten och hörde klockorna ringa. Vi tog några djupa andetag, såg på varandra och gick in. Jag strålade av glädje när jag gick ner mot altaret. Det är få saker i mitt liv som jag känner mig så säker på som just min man, jag vill dela mitt liv med honom och jag vet att han för alltid kommer att vara mannen i mitt liv.

D jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är en fantastisk man som jag alltid älskar att umgås med. Jag är glad för att vi har gjort den här häftiga resan tillsammans, men jag är också glad för att vi är hemma igen och ska fortsätta vårt liv tillsammans här hemma. Vart vi än befinner oss så är jag alltid lycklig med dig och jag är så glad att du är min man.

"Come what may, come what may.
I will love you until my dying day"


Den här låten spelades på vår vigsel.

Annorlunda Ecuador del 3 Punktlighet

(Det inledande inlägget kan du läsa här, del 1 här och del 2 här.)

Jag är en ganska organiserad person av mig, och gillar vårt sätt att ha exakta tider i Sverige. Jag var ju införstådd med mentaliteten som brukar sammanfattas som ”Mañana, mañana” i Ecuador, men ibland hade jag väldigt svårt för det. En utsatt tid i Ecuador betyder oftast en-två timmar senare. När en ceremoni skulle börja klockan två inne i Baños började programmet inte förrän halv fem. När Louisa en dag kom in och berättade att de skulle ha en födelsedagsfest för sonen frågade jag när festen skulle börja. Hon svarade "senare". Otroligt frustrerande för kontrollfreaket Vanilla.

En annan gång när vi bodde i Quito kom vi hem vid 11.30 och frågade vår ”värdmamma” när hon trodde att maten skulle vara klar. Hon svarade att den skulle vara klar till klockan ett. Vi var vrålhungriga men gick in på våra rum och väntade. Senare knackade hon på dörren och sa ”Vamos!” som vanligt. Då var klockan halv tre… Jag kan väl erkänna att jag inte kände mig speciellt förtjust i ”Mañana, mañana” just då…

Home, sweet home!

Efter en otroligt påfrestande och händelserik hemresa (berättar mer i ett annat inlägg) är jag äntligen hemma i Sverige igen. Mina föräldrar hade hyrt en stor bil och kom och hämtade oss på flygplatsen. Efter alla möjliga olika flygplatser som vi hade besökt de sista dygnen var det skönt att komma till Arlanda. När vi kom ut i ankomsthallen hördes ett skrik och vår familj kom rusande emot oss. Det var härligt att träffa dem igen efter tre månader. Det kändes längesedan, men ändå som igår. Detsamma känns det med lägenheten. Längesedan men ändå inte så konstigt som jag trodde att det skulle vara. Det som verkligen kändes annolrunda var att komma upp på morgonen och få göra frukost till sig själv. Både bestämma när och vad man ska äta är en mycket konstig känsla...

Jag har hur mycket som helst som jag vill berätta, och en massa kort jag vill visa, nu när jag äntligen har full tillgång till (snabbt) Internet. Men samtidigt vill jag träffa alla nära och kära, så jag får ta lite i taget. Men det är skönt att vara hemma i alla fall!

Snart hemma...

Efter nästan tre månader i Ecuador kan jag inte förstå att den här resan närmar sig sitt slut. Vi började vår resa med tre veckor i huvudstaden Quito. Vi pluggade spanska hela dagarna och gjorde fantastiska resor på helgerna. Men sedan var det dags att bryta upp och flytta ut på landsbyggden. Det blev inte alls som vi hade tänkt oss och volontärjobbet var otroligt påfrestande många gånger. Men där levde vi sedan våra liv i nästan två månder innan det var dags att ta farväl av alla goa barn, alla lärare och familjen som vi levt tillsammans med 24/7. Konstig känsla att lämna allt det. Sedan kom vi hit till Galapagos, ingen rast och ingen ro. Redan andra dagen tog vi oss vidare ut till Isabela, fler vandringar och fler upplevelser. Snart var det dags att åka tillbaka till Santa Cruz och samma kväll klev vi på GAP adventure, båten som skulle ta oss ut på en femdagars cruise. Det var späckat schema hela dagarna och vi fick se massor med djur, snorkla, vandra och klättra. Häftigt men tröttande. Sedan klev vi i land på San Cristobal, leta hotell igen och lära känna staden lite. Sedan blev det äntligen två stranddagar, varpå vi sedan tog oss tillbaka till Santa Cruz igen.

Nu är det allra sista dagen här på Galapagos, imorgon flyger vi tillbaka till huvudstaden Quito och i övermorgon sätter vi oss äntligen på flyget hem mot Sverige. Jag kan inte forstå att det är sant. Att denna fantastiska resa är över känns konstigt och lite sorgligt. Att jag snart är hemma i min egen lägenhet, får träffa min familj igen och mina underbara vänner känns overkligt och underbart!

Så återigen, time to say good bye! Vi hörs när jag är hemma i Sverige igen!

Kramar från Vanilla

Galapagos so far

Hej pa er alla dar hemma! Hoppas att ni har det bra!

I lordags tog jag flyget fran Quito till Galapagos, jag kom forst till Galapagos storsta stad Puerto Ayora. Redan pa sondagen tog vi en (fruktansvart jobbig) battaxi till den storsta on Isabela. Pa mandagen bokade vi in oss pa en tur for att fa se vulkanen Sierra Negra. Vi visste inte vad vi gav oss in pa kan jag saga... Glom kritvita strander, solsken och haftiga djur. Tank istallet regn, lera upp till knana och insekter! Det blev en haftig vandring i alla fall. Pa tisdagen tog vi istallet en battur och fick se vackra miljoer, sjolejon, pingviner, faglar av olika slag och massor med leguaner (jag ska visa foton nar jag kommer hem till Sverige, det tar en evighet att ladda upp kort har!). Antligen lite blatt vatten och solen skymtade faktiskt fram ett par ganger ocksa.

Pa onsdag morgon tog vi battaxin tillbaka till Puerto Ayora och ikvall stiger vi pa nasta bat. Den har gangen vantar en fem dagars lang cruise.

Vi hors nar vi hors!

Kramar