Minnen från Ecuador

När jag satt och scrappade häromdagen hittade jag ett kort på lilla Samuel. Samuel var en pojke som jag lärde känna när jag bodde i byn Rio Verde högt uppe bland de ecuadorianska bergen. Han var åtta år och bodde i ett fallfärdigt hus tillsammans med sin mamma och lillasyster. Deras pappa hade lämnat dem. Mamman hade svårt att hålla i pengar, hon jobbade lite hos familjen där jag bodde men hon klarade ändå inte av att ge barnen kläder, skolmaterial eller ens mat alla gånger. Vi hörde också att hon slog sina barn. Mammans bror var utvecklingsstörd, något som helst göms undan i Ecuador. Mammans yngre syster var gravid, endast 16 år gammal, och pappan till barnet hade stuckit. Unga mammor har det oerhört svårt att klara sig i Ecuador, så hela familjen hade det verkligen tufft.

Samuel var en så fin pojke. Han var speciell. I skolan låg han mycket efter sina jämngamla kompisar i alla ämnen, och han hade väldigt svårt för sig. Han var enormt kontaktsökande. När jag gick förbi hans bänk kom det alltid en liten hand. Han höll sig nära mig på rasterna och när skolan var slut hängde han utanför vårt hus. Varje gång vi kom ut från vårt rum frågade han vart vi skulle gå. Sedan följde han med/efter oss.

Just den här dagen när kortet togs var en av de få soliga dagar vi fick i Rio Verde och vi gick ner till floden som namngivit byn. Vi satte oss på de stora stenarna vid floden och han satt en liten bit ifrån och pratade för sig själv. Samuel var så fin, så go´men det gör ont i hjärtat när jag tänker på honom. Han hade det verkligen inte lätt och jag undrar hur hans liv kommer att bli...