Vår hemresa

Resan var otroligt lyckad, allt från bra väder till härliga promenader och lyckad shopping. Vi fick dock ett dramatiskt avslut på resan. Vårt plan skulle lyfta 11.15 från Stansted och vi hade räknat noga på hur lång tid det skulle ta att åka dit och kommit fram till att det nog var bra om vi påbörjade vår resa kl 07.30.

Mycket riktigt stod vi på tunnelbanestationen 07.30 med ett par mackor från Starbucks och de tunga resväskorna på släptåg. Vi tog tunnelbanan och satt lugnt och åt medan rätt stationer svishade förbi. Plötsligt ropades fel station upp i högtalarna. Min vän och jag stirrade på varandra. Tydligen gick den gröna och gula linjen parallellt ett tag vilket gjorde att vi trodde att vi var på rätt linje, men sen stack den gröna, som vi satt på, iväg åt helt fel håll. Vi fick panik och kastade oss av tunnelbanan. Sen virrade vi runt på stationen ett tag innan vi fattade vilken tunnelbana vi skulle ta för at komma till Victoria station. Vi förlorade en del tid och började bli stressade. När vi kom fram till Victoria gick vi till turistinformationen och köpte bussbiljetter. Kvinnan i luckan bokade in oss på en buss kl 08.35 och meddelade att vi skulle vara framme 10.10. Shit. Incheckningen stängde nämligen 10.35. Kvinnan sa att vi skulle gå till slutet av stationen och sedan ta vänster och gå 5 min till Victoria Coach. Det gjorde vi. Regnade gjorde det också och vi var arga på oss själva för att vi inte hade åkt tidigare från hotellet. Det var massor med bussar, men till slut hittade vi en hållplats där det stod Coach. Vi satt där en stund, sen gick jag för att kolla om vi var rätt. Det var vi INTE! Herregud, stress igen. Vi skulle tydligen in i en byggnad längre ner, Victoria Coach STATION! Stressade och flåsiga rusade vi med våra tunga väskor till stationen och väl därinne skulle vi till gate 10. Vi var helt slut när vi kom på bussen. Och stressade. Men det var ingenting mot vad vi blev när vi sedan hamnade i bilkö. Minuterna tickade iväg. Jag djupandades och lyssnade på musik. Min vän var superstressad, men lyckades ändå somna. Hur vet jag inte. 10.20 stannade bussen utanför Stansted. Vi trängde oss förbi folk och kom ut ur bussen fort, jag släpade ut vår 20-kg-väska medan min vän kröp in i bagageutrymmet under bussen för att få tag på vårt handbagade. Sedan började vi springa. Med vilda blickar letade vi efter "Departure" och vår inchekningsdisk på de stora tavlorna sedan sprang vi igen. Jag kommer aldrig att glömma när vi flåsandes, skrattandes, illamåendes och kissnödiga sprang med våra stora resväskor över Stansted flygplats. Vi checkade in 10.32.