Vänner

När man var liten var det så enkelt att bli kompis med någon. Det behövdes egentligen bara ett leende och sedan kunde man leka ihop. När man blir äldre märker man att det inte är riktigt lika enkelt längre.

I vanliga fall tycker jag att det tar tid att skapa en nära relation till en annan vuxen. Ofta träffar man många olika människor på arbetsplatser och skolan/universitetet. Men steget brukar ofta vara långt innan man börjar umgås på fritiden. Och därefter krävs det många koppar kaffe och många halvstela "dejter" innan man anser sig vara riktiga vänner.

Ibland är det dock inte så svårt. Ibland klickar man bara med någon. Efter ett par veckor så känns det som om man har känt varandra i hela livet. Det är ovanligt men otroligt häftigt när det händer! På några veckor har man helt plötsligt en god vän som man har roligt tillsammans med, som man kan anförtro sig åt och som man mår bra av att vara tillsammans med. Håll hårt i de vännerna säger jag bara.

För ett tag sedan mötte jag min mans kompis fru (hängde ni med?). Vi tittade på en fotbollsmatch ihop. Vi hade aldrig pratat förut. Ändå känns det redan som om jag har en vän. Visst är det häftigt? Det känns precis som när man var liten. Det räckte med ett leende