2-årig bröllopsdag

Några minuter över tre på eftermiddagen, den 14 juli 2007, öppnades portarna i kyrkan och vi gick ner för altargången medan kantorn spelade Mendelssohn. I samma sekund som dörrarna slogs upp så rann all nervositet av mig. Jag var lugn. Och jag var lycklig. Vår otroligt duktiga solist sjöng "Come what may" och precis så kändes det då. Det kändes som att det var vi två mot världen, vi skulle klara alla hinder som skulle dyka upp på vår väg. Därefter följde vigseltal och vigselakt. Vi såg in i varandras ögon och gav varandra löften. Vi sa "ja" till varandra. Därefter spelades White Lions "Till death do us part". Nygifta och strålande glada gick vi sedan ut ur kyrkan, efter oss gick våra familjer, släkter och alla våra vänner.

14 juli 2007 var en underbart fin dag. Trots att det hade regnat så mycket i veckan innan, så sken solen över oss på vår bröllopsdag. Jag var lycklig och jag älskade D över allt annat.

Jag är fortfarande lycklig och jag älskar dig fortfarande över allt annat D. Du är det bästa som har hänt mig och jag känner mig så trygg när jag tänker på att vi ska möta framtiden tillsammans. "Come what may" gäller fortfarande i våra liv. Just nu har vi många svåra beslut framför oss, och vår tillvaro är lite i gungning. Då är det skönt att veta att vi alltid har varandra.

Du är mannen i mitt liv D. Den förste och den siste. Jag är din fru och jag vill dela ALLT med dig! Jag älskar dig av hela mitt hjärta.