Meet cute 2
På Annandagen reste vi ca 20 mil för att träffa D:s mormor. Vi träffade även en annan släkting till min man som har Down syndrom. Hon är över 40 år men fortfarande ett barn. Hon sprider en enorm glädje och jag blir alltid så glad av att träffa henne! När vi träffade henne i söndags sken hon upp och kramade om oss allihop. Jag fick t.o.m. en puss på kinden!
Lite senare skulle vi allihop följa med henne på stan för att köpa en enkel mobiltelefon. Hon tryckte ned den färgglada, stickade mössan över öronen, rättade till glasögonen och rynkade på näsan. "Nu ska vi gåååå!" ropade hon med hög stämma. Vi började gå över torget och hon sprang fram och tog mig under armen. Sedan pratade och pratade hon om vad hon skulle göra vilken dag. Det var lite svårt att höra vad hon sa, men så otroligt fascinerande att få ta del av hennes värld. Hon visste precis vilken dag hon skulle få besök av hennes stödperson, och hon upprepade flera gånger att hon skulle sova hos sin mamma på nyårsafton. Och så mitt i alltihopa utropar hon att hon har med sitt kontokort, och innan jag hinner stoppa henne ropar hon "å koden är 00 och sen 9 och 3!"
Jag blir så glad av att umgås med denna fina människa. Hon är som ett litet barn, så omedveten om alla hemskheter i världen, så ärlig, enkel och glad för det lilla. Men självklart är också många saker som är enkelt för mig mycket besvärligt för henne. Men jag är så glad att jag fick möjlighet att träffa henne även denna jul. Jag lär mig så mycket av henne och hon hjälper mig att se på tillvaron annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar