Spring för livet

Vi var ute på vår stora gård och barnen lekte och hade roligt. Jag stod vid sandlådan och samtalade med en mamma som var där för att hämta hennes 3-årige son. Sonen och en pojke till från vår avdelning grävde i sandlådan. Så plötsligt hörde vi ett oljud och vändde oss om. Då fick vi se en enormt stor vindpelare som kom farande i väldig fart rakt emot oss. Sand, grus och annat skräp följde med upp i virvelvinden och den kommer allt snabbare. Mamman lyfte upp sitt barn och utan att tänka efter tog jag upp det andra barnet på armen och sprang. Vi hann undan och den stora virvelvinden for förbi även de andra barnen som lekte en bit bort. Lyckligtvis hamnade inget av barnen i vinden och jag och mamman skrattar generat. Vi upptäckte att vi hade skrämt upp barnen rejält genom vårt handlande. Vinden var säkert inte så kraftig som den verkade. Men vi tog det säkra före det osäkra och senare läste jag om vindpelaren, eller "stoftdjävulen" som den också kallas, på lokalnyheterna.

En liten flicka kom springandes och sa: "Vanilla, jag blåste bort!". "Nej, vännen, du står ju här!" svarade jag. Hon rynkade på ögonbrynen och sa eftertänksamt "Jaaaa...".