Alltså, jag tror jag blir GAAAALEN! Varenda människa jag har pratat med om min graviditet frågar om det är en tjej eller kille i magen. Visst kan jag förstå att man vill ställa frågor om graviditeten och visa sig intresserad. Men finns det inte andra saker som kan vara intressantare att fråga än om vi vet vad barnet har mellan benen?
Allt kompliceras dessutom av att vi faktiskt frågade när vi gjorde rutinultraljudet. Ni kanske tycker att det är konstigt att vi gjorde det eftersom jag är genusintresserad. Men för oss spelar det absolut ingen roll om vi får en tjej eller en kille, vi hoppades bara att vetskapen skulle göra det mer verkligt. Och det har det gjort. Vi har ett namn till vår bebis och vi kan kalla barnet vid namn istället för att bara säga "bebisen". Vi tycker också att det är skönt att kunna säga "han/hon" istället för "den".
Hur som helst så frågar ALLA om könet. Och de blir väldigt förvånade när vi säger att "Jo, vi frågade på ultraljudet men vi har valt att inte gå ut med det". Idag utspelade sig följande situation:
Jag stod i kassan på MQ och hade köpt julklappar. Den första tjejen tog betalt och sedan skulle en annan tjej slå in paketen. Den första tjejen skulle ta betalt av de som stod i kö bakom mig så jag flyttade mig lite åt sidan.
Tjejen som slog in paket: Vad tidig du är med julklappar!
Jag: Ja, vi ska ha barn i december så det är bäst att vara ute i god tid!
Tjejen som slog in paket: Ojdå, vilken liten mage du har! Vad roligt för dig!
Jag (stelt leende): ?
Tjejen som slog in paket: Vet ni om det blir en tjej eller en kille då?
Alla i kön vänder sig mot mig.Jag (besvärad): Eh, ja vi tror att vi vet.
Tjejen som slog in paket: Jaha, ni tog inte reda på det?
Jag (riktigt besvärad): Jo, alltså, vi frågade på ultraljudet men de kan ju aldrig säga riktigt säkert.
Tystnad en liten stund. Jag trodde att jag var off the hook.Tjejen som slog in paket: Jaha, men jag är så nyfiken av mig jag, blir det en kille eller tjej?
Jag måste verkligen lära mig att säga "Nej, vi vet inte!" till folk jag inte känner! Jag hade verkligen inte lust att tala om för tjejerna i kassan och alla MQ-kunder som stod i kö om vi ska få en tjej eller en kille! Vi har inte talat om det för någon annan, så varför skulle jag vilja berätta för dem? Förstod hon inte det på mina svävande svar att jag inte ville tala om det?
Som om det inte vore nog började de prata om kläder till pojkar och flickor sen när de visste vad jag ska få. "Min pojke vill inte ha några tröjor som det inte är tryck på. Så farliga tryck som möjligt ska det vara!" "Ja, en flicka kan man ju klä upp mycket mer! Jag såg en flicka med pälskappa förut - SÅÅÅ gullig!"
Det är ju inte konstigt att föreställningen om hur flickor och pojkar ska vara lever vidare när det finns så många människor som är så insnöade på stereotypa könsmönster! Jag ville slå en genusbok i huvudet på dem! Men istället log jag, tog mina paket och vankade ut ur affären...