Onsdagskaos och gräddtårta

Idag ringde klockan 05.30. Omänskligt tidigt om ni frågar mig. Jag masade mig upp och funderade på om jag kanske hade råkat ställa klockan på 02.00, men nej, det var snart dags att åka till jobbet. Väl framme fick jag en hel kvart på mig innan några barn dök upp. När de väl dök upp var det sju barn på samma gång, två av dem var ledsna och ville inte bli lämnade, telefonen ringde, ett barn slog sig, sex föräldrar ville prata med mig samtidigt som de skulle skynda sig till sina jobb och jag hann inte med någonting. I denna anda fortsatte sedan min förmiddag. Helt vansinnigt.

När det äntligen blev dags för min halvtimmes rast var jag förbi av trötthet. Jag tänkte lägga mig på soffan i det yttepyttelilla personalrummet och försöka komma ner i varv. Men som vanligt blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Gamla Gun (som jag aldrig har träffat förut) var där för att bjuda på tårta (av någon anledning). Hon hade arbetat i köket tidigare, men var nu pensionär. Folk trängdes i det lilla rummet, alla pratade i mun på varandra och tallrikar, skedar, kaffekoppar och termosar flög fram och tillbaka över bordet.

Nja, det blev inte riktigt så lugn och skön rast som jag så väl behövde, men jag mulade i mig gräddtårta och dränkte min trötthet med kaffe istället. När jag kom hem frågade D om tårtan var god, och jag svarade det självklara:

- Vad tror du? Hon är pensionär med alldeles för mycket fritid och har för sjutton jobbat som mattant i hela sitt liv!