måndag 18 juli 2011

Ultraljud

Tisdagen den 12 juli hade vi tid för ultraljud. Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle vara så nervös innan! Ju närmare ultraljudet vi kom desto värre katastroftankar dök upp i mitt huvud. Tänk om det var något fel på barnet? Tänk om de skulle säga att de måste ta bort barnet? Tänk om det inte fanns något barn överhuvudtaget?

Med pirr i magen och klump i halsen satte jag och D oss i bilen och åkte iväg för vårt första ultraljud. Vi möttes av en trevlig barnmorska som bad mig lägga mig på britsen. Efter en liten stund sa barnmorskan "Jag ser ett foster" och vi kunde urskilja den lilla bebisen på tv-skärmen. Ibland var det svårt att se barnet ordentligt, men några gånger såg vi barnet i helt perfekt profil. Den sparkade med benen och grejade med händerna uppe vid ansiktet. Plötsligt såg det ut som om bebisen vinkade till oss och fånig som jag är fick jag tårar i ögonen.

Vilken fantastisk upplevelse att se den lilla som lever i min mage!

7 kommentarer:

  1. Haha, så gulligt att den vinkade åt er!

    SvaraRadera
  2. Katastroftankar är vidrigt att ha och alldeles för lätt att snöa in på tyvärr. Första ul är underbart när man väl fått konstaterat att allt ser bra ut=) Grattis till liten i magen.

    SvaraRadera
  3. känner igen det där;) kommer ihåg hur nervös man var innan och alla tankar som snurrade i huvudet. men det är verkligen en stor upplevelse, att få se sitt pyre för första gången:)

    SvaraRadera
  4. Åh det är helt underbart med ul.. när man ser det lilla hjärtat slå och när den lill* vinkar åt en ;)

    SvaraRadera
  5. Åh, jag tror att jag ser bebisens huvud och små armarna på bilden!! Otroligt..även fast jag har upplevt det 3 gånger, fortfarande känner jag hur spännande det är med graviditet och nya bebisen :)

    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Exakt så kände jag också, var skitnervös men det var ändå UL man såg framemot sen så fort BM sagt att allt såg fint ut slappnade man av & fick glädjetårar :)

    SvaraRadera