måndag 23 augusti 2010

What if...?

Jag läste boken "Min mosters migrän" skriven av Hanne-Vibeke Holst under min Ecuador-resa. Hon skrev att hon i hela sitt liv försökt att vara "one of the boys". Jag har inte boken kvar och jag minns inte exakt hur hon uttryckte sig, men det var tydligt för henne såväl under hennes uppväxt som under sitt vuxna liv att pojkar och män värderas högre och respekteras mer. Hon undvek att vara en "typisk flicka" eftersom det hade lägre status. Hon ville inte bli någon som stod vid sidan om sin framgångsrika man, hon ville inte använda smink och urringat för att ta sig fram i världen. Hon ville lyckas själv och bli framgångsrik.

Jag känner mig så förbannad över att världen fortfarande gör så stor skillnad mellan män och kvinnor. Jag känner mig frustrerad över att vi fortfarande inte har ett jämställt samhälle. Jag känner mig också upprörd när jag funderar över om jag själv har hindrats på något sätt för att jag just är kvinna? Har jag sämre självförtroende och har jag satsat på ett lågstatusyrke just för att jag är uppfostrad till kvinna? Är jag ointresserad av bilar, teknik och ekonomi bara för att jag är kvinna? Min man har alltid varit en större risktagare än vad jag är, men så har han också lyckats i mycket också. Själv är jag mer försiktig, vågar bara ta små, små steg. Är det bara för att jag är kvinna som jag är sådan? Kommer min man i framtiden att bli en framgångsrik företagsledare medan jag fortfarande byter blöjor på förskolan och försiktigt sysslar med företagande på fritiden?

Missförstå mig inte nu, jag är otroligt lycklig med mitt liv. Jag älskar min man och jag älskar hans driv. Jag är också drivande och startar egna företag, och jag trivs jättebra på förskolan där jag arbetar. Jag kan bara inte låta bli att undra ibland hur jag skulle ha levt mitt liv om jag varit man...

5 kommentarer:

  1. Intressanta tankar! Det undrar jag också ibland...

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker absolut inte att dina steg är små. Jag tycker du har tagit fler och större steg än många män, sen tror jag att det är bra och riktigt att fundera på om könsroller styrt en i ens liv. Men jag tycker inte att lyckas i livet måste betyda att vara framgångsrik i arbete, även om många kanske tycker så. kramar

    SvaraRadera
  3. Det är intressant. Tycker verkligen att du är beviset på att man kan ha båda sidor. Du som lärare kommer ju att ha stor påverkan för jämställdheten i framtiden, då kommer du ha fördel att känna så mkt för din entreprenörs-sida och pusha och se dina elever på ett annat sätt, tjej som kille. Sedan tror jag inte att karriärsval bara består i kvinnligt och manligt. Utan även personligt, vissa är karriärsmänniskor och andra vill kunna släppa jobbet när man går hem. Att byta en blöja betyder lika mkt, om inte mer som att göra ett börsklipp. Det behövs göras ett stort statusupphöjande inom vissa yrken, framför allt inom vård, skola och omsorg. Phu...vart ska vi börja? ;)

    SvaraRadera
  4. raspberry: Tack för din kommentar! Jo, det är nog sant som du säger. Och självklart är inte framgång allt här i livet - långt ifrån! Men eftersom jag själv är en drivande person och egentligen vill syssla med företagande också så blir jag lite fundersam... Kramar

    Malliga mamman: Tack så mycket! Ja, det är ju delvis därför jag har valt det yrket - för att jag vill påverka barn till det bättre!

    Ja, det är sant. Men jag tror ändå att vår uppfostran till pojke resp flicka gör väldigt stor skillnad. Varför skulle annars så få män välja förskolläraryrket?

    Absolut, statushöjningar behövs! Om du skriver en lista på åtgärder så tar jag en bössa och börjar samla in pengar? ;-) Kram

    SvaraRadera