En sådan tillvaro har inte vi. Vår underbara lilla dotter är inte speciellt nöjd. Vi vet att hon har haft problem med magen, och vi kör med minifom för fullt men vi vet inte om det hjälper. Hon är väldigt ofta ledsen och hon vill bara vara hos oss! När hon inte ammar eller sover är hon ofta ledsen och hon skriker högt. Ibland blir jag rädd att något är fel när hon skriker så att hon blir alldeles blöt på ryggen!
Sedan M föddes har hon sovit i sin spjälsäng tre gånger. På dagarna sover hon bara i vagnen om vi är ute och går, eller i någons famn. När jag är hemma själv om dagarna betyder det att jag bär på henne HELA tiden! Om jag lägger ner henne tar det max tre minuter innan hon gallskriker. Jag får såklart ingenting gjort och jag har fokus på mitt Lilla hjärta hela tiden. Det är tur att jag har bloggen att sysselsätta mig med under tiden hon ammar, för den övriga tiden går jag bara runt och vaggar henne.
Vi har såklart olika dagar. Vissa dagar är väldigt tuffa, som i tisdags när hon skrek nästan hela dagen. Andra dagar sover hon bättre (fast fortfarande i min famn) och är lite mer nöjd emellanåt. Och ibland har vi helt underbara stunder tillsammans när hon "pratar" och ler mot oss!
Jag är otroligt glad och tacksam över vår underbara lilla dotter! Jag inser att hon är lite svår just nu, och högst troligt är det kolik hon har, men jag tycker ändå att vi är bra på att hålla humöret uppe både jag och min man. Det blir säkert bättre snart och tills dess får vi njuta av att hon alltid vill vara nära oss! ♥
Bra inställning finaste mamman. Men glöm inte att du FÅR känna att det är jobbigt ibland. Kärleken finns där ändå-hela tiden. Småbarnstiden kantas av den stora jämförelsesjukan med, som både kan vara intressant men också ganska nedslående. Jag var ju en kolikunge när jag var spädis och mamma har berättat att hon stundtals var nära sammanbrottets rand. Men sedan blev jag världens mest lättskötta lilla unge - typ
SvaraRadera;-) Ni är så fina tillsammans alla tre och ni kommer klara den här perioden galant! KRAM
Tusen tack för din uppmuntran! Ja, man får passa sig för att jämföra sig med andra. Det är lätt att få för sig att alla andra har turen som fått så "enkla" bebisar, men vi har ju å andra sidan fått världens bästa bebis! ;-)Kram!
SvaraRaderaDet är härligt (och ärligt) med sånna här inlägg tycker jag, de visar att allt inte bara är en rosafluffig period för alla. Ni är duktiga som håller humöret uppe och njuter av situationen som den är. Själv fick jag barn samma dag som min sambos bästa vän och dennes fru. De bjöd hem oss (och några till par) på middag när våra bebisar var sex veckor. Hon hade städat hela huset skinande rent, bakat tio olika sorters julgodis, gjort en trerätters middag, var glad och pigg osv. Jag hade knappt sovit på sex veckor, hade drabbats av infektion i båda brösten, gick på antibiotika och visste knappt vad jag hette. Så hur hon ens gjorde annat än tog hand om nytillskottet var för mig en gåta! Men du har rätt, det är nog den här perioden i livet som man jämför allra mest med hur andra har det. Ta hand om er.
SvaraRaderaTack för din kommentar. Ja, visst är det så att många förskönar sin tillvaro på Internet. Både på Facebook och i bloggar är det så lätt att skriva om allt som är bra! Kram
Raderaförstår hur ni har det, vi har exakt likadant. våran pojk har varit sån sen han var typ 3-4 veckor gammal. vi håller på med minifom, jag är inne på min andra vecka då jag inte äter nåt med mjölk i. vi gör allt men han bara skriker, bvc har sagt att han har kolik. nu har vi en vibrerande babysitter, prova det, det funkar bra för oss. kram
SvaraRaderaSkönt att höra att man inte är ensam! Jag dricker inte heller mjölk, men det verkar inte hjälpa. Nu kör vi med både Minifom och Semper-droppar, vi får se om det hjälper! Vibrerande babysitter låter bra men dyrt! :-) Kram
RaderaBarn är verkligen olika!
SvaraRaderaNjut så mycket du kan av de ljusa stunderna, rätt som det är upptäcker du att det där jobbiga bara är ett avlägset minne.
Ja, vi njuter av vår lilla guldklimp! :-)
RaderaHej! Åh, vad jobbigt! Jag har hört av andra vänner med barn som har haft kolik att för dem hjälpte det med akupunktur! Så kolla upp det?!
SvaraRaderaAndas och ta en dag i taget - kram!
Tack för tipset, men det låter otäckt på bebisar! Ja, vi tar en dag i taget! :-) Kram
RaderaVilken bra inställning du har, kan tänka mig att det kan vara tufft, men som du sa.. ni har ju fått världens bästa dotter :) storkram
SvaraRaderaDet har vi verkligen! :-) Kramar till dig!
RaderaJag håller tummarna för att det snart går åt rätt håll igen.
SvaraRaderaKram
Tack! :-)
RaderaDet måste vara hemskt tufft för er just nu, även om jag hoppas och tror att det bara är en period. Det är jättebra att ni lyckas hålla humöret uppe också, annars är det väldigt lätt att man av ren frustration och trötthet tar ut det på sin partner och både blir irriterade.
SvaraRaderaVi hade en väldig tur med Liam, han har alltid sovit hela nätterna, varit tyst och lugn. Ingen kolik eller någonting så jag har tyvärr inga tips. Men jag hoppas att det går över snart och hennes lilla mage blir bättre!
Kram ♥
Ja, jag tror absolut att det är en kort period. Kolik går ju oftast över vid tre-fyra månader. Vi får verkligen se till att det inte går ut över varandra, jag och min man!
RaderaSkönt att Liam var en lugn bebis! :-)
Kram
Usch, det måste vara jobbigt att gå och bära henne hela tiden.. fungerar det inte med någon typ av bärsele eller liknande så får hon vara nära men du har ändå händerna fria? Lycka till, hoppas att det snart blir bättre och att ni får en bra helg! kram
SvaraRaderaOj, vad Blogger strular med kommentarerna. Alla kommentarer jag skrev ovan skulle såklart vara svar på resp. av era kommentarer... suck!
SvaraRaderaMarie: Jo, vi har en bärsele och den är verkligen superbra! Ibland skriker hon där också, men ibland blir hon lugn och somnar där så det är till stor hjälp! :-) Tusen tack! Ha en bra helg du med! Kram
Ni är ju de bästa föräldrar lilla hjärtat kan ha! Kom ihåg det! Kanske kan ses nästa vecka någon em? Kram till er!
SvaraRaderaFörstår att det är jobbit.Vårteje var likadan. Sov dock i sin egen säng pånätterna men annars stämmer allt in. Nästan precis till hennes 3 månaders dag gick magonten över och hon var helt plötsligt som en helt annan bebis, så om det är till någon tröst så är det bara att härda ut/ acceptera.
SvaraRaderaPs. hinner fortfarande inte baka bullar ;)
Va härligt att hon ökar så i vikt! :)
SvaraRaderaKanske det kan underlätta med en bärsele/sjal? Så du kan ha armarna lite fria. Kram
SvaraRaderaåh finns det något mysigare än bebisfötter =)!
SvaraRadera