Bära, bära, bära

I måndags började jag med mitt femte inskolningsbarn. Jag trodde jag skulle känna mig rutinerad och inspirerad att köra igång med den femte inskolningen, men icke. Det är flera av barnen på min avdelning som har mig som stor-favorit. Det är bara jag som duger och de blir ledsna när jag lämnar rummet eller tar upp ett annat barn. Därför är det många tårar just nu, och jag vill såklart ta upp dem i famnen och trösta dem när de är ledsna. Och det fungerar ju, de blir lugna och nöjda när de får vara hos mig. Men det är inte helt bra för min stackars rygg... Jag bär barn hela dagarna! Att jag nu ska ta emot ännu ett barn känns helt orimligt. Jag vill ju ta hand om de andra barnen som inte hunnit bli helt trygga på förskolan än. Som tur är har jag kollegor som är guld värda och vi ska nog gemensamt se till att även den här lilla pojken känner sig sedd, omtyckt och välkommen till oss!