Minnen från förr

Idag träffade vi min mans farmor och farfar. Vi bjöd på kaffe och bullar medan de frågade oss om resan. De är så intresserade av allt vi har varit med om och vill gärna hjälpa till att samla in barnkläder som vi kan skicka till Ecuador. Efter en stund började de berätta om den första lilla stugan som de bodde i. Vi frågade om vi fick spela in och det fick vi. Sedan berättade de om hur det var när de träffades, gifte sig och flyttade ihop. Deras liv har varit så totalt annorlunda mot det liv jag och min man lever. När de berättade kändes det som om de vore födda på 1800-talet. När de berättade att D:s farfar friade till D:s farmor första gången de var ensamma (och hon svarade ja!), eller när D:s farfar berättade att han tjänade 23 kr per dag på sitt första riktiga jobb så känns det som om vi lever i en helt annan värld. Och på ett sätt är det ju så. Samhället har förändrats otroligt mycket sedan de var unga och det är fascinerande att höra om deras liv.

När de började bli trötta och vi stängde av inspelningen sa D:s farfar:

- Jag måste ändå säga att jag tycker att vi har haft det förtvivlat bra tillsammans. Jag är 79 år och jag blir fortfarande pirrig när jag pussar min fru!

Det är äkta kärlek det och jag blir glad när jag ser värmen mellan de två pensionärerna som har kommit att betyda så mycket för mig. Jag hoppas att jag kan ta mig tid under hösten att sitta ner med dem igen för att höra mer om vad de har att berätta.