Att ha en bebis med kolik (del 3)

Vår underbara lilla dotter är nu drygt två månader gammal och vi tycker att hennes kolik blir bättre och bättre. Vissa dagar är riktigt bra, hon är oftare lugn och hon har längre stunder när hon är glad!

Det är fortfarande mycket som inte fungerar. Hon vill fortfarande inte sova i sin spjälsäng, hon vill fortfarande vara nära och bli buren hela dagarna. Vi kan inte ta en sväng på stan eftersom hon bara kan sova i vagnen när det guppar (och det gör det ju inte i affärerna), vi kan givetvis inte ta en lunch eller fika på stan (svårt att äta medan man går runt och vaggar henne i famnen) och vi kan inte låta henne sova utomhus eftersom hon vaknar så fort vagnen stannar.

Och ibland kommer det bakslag. Som i helgen när hon helt plötsligt var otröstlig i lördags. Hon var missnöjd under dagen och framåt eftermiddagen var hon jätteledsen. Hon skrek och skrek och skrek. Ingenting hjälpte. Hon vägrade amma, hon var ledsen i bärselen, i vagnen, i sängen och i famnen. Det räcker med ett par timmars skrikande så är man helt slut. Och man kastas tillbaka till tiden då det var som värst. Det är fruktansvärt jobbigt att se henne ha så ont, och höra henne skrika så mycket utan att kunna hjälpa henne...

Men jag är så glad över att det generellt är mycket bättre med lilla magen. Numera kan hon t.ex. sitta i babysittern lite längre stunder medan jag exempelvis plockar ur en diskmaskin och bara det är en seger för mig. Hon trivs också i baby-gymmet och kan vara nöjd ganska länge när hon får ligga där och titta på de färgglada leksakerna. Bärselen fungerar oftast bra och det är vår stora räddning då det är det bästa sättet att få henne att somna på dagarna.

Som med mycket annat går det upp och ner. Men jag hoppas att jag om några veckor kan skriva att hennes kolik är helt borta och att vår tillvaro har förändrats radikalt! ♥