Att ha en bebis med kolik (del 2)

Många av er har frågat hur det går med min lilla dotter efter att jag skrev det här inlägget. Livet vändes verkligen upp och ner när Lilla hjärtat föddes. Vi var så otroligt lyckliga, men samtidigt var det såklart en stor omställning för oss att plötsligt vara föräldrar. Efter ett par - tre veckor började hon skrika mycket och det blev allt värre. Vi fick inte sova på nätterna och hon var mycket ledsen. Vi pratade med BVC-sköterskan och läste på nätet och konstaterade att det högst troligt var kolik vår lilla tjej hade.

Vår lilla älskling vill fortfarande bara vara i famnen, så på dagarna har jag henne hos mig precis hela tiden. Det är absolut omöjligt att lägga ner henne i spjälsängen, på vår säng eller på en filt på golvet. Hon är nöjd i max tre minuter, sedan skriker hon. Så vi bär på henne hela tiden inomhus. Som tur är fungerar bärselen jättebra. Vi har en BABYBJÖRN som vi går runt och vaggar henne i och då brukar hon somna. Det är guld för mig när jag är hemma själv att få två händer fria, även om det blir tungt för nacke, axlar och rygg i längden. Vi har även en babysitter som fungerar korta stunder så länge den är i rörelse. Det ger mig möjlighet att äta frukost, borsta tänderna och göra mig lite i ordning när jag är hemma själv. Kvällarna är oftast värst, då är hon ofta ledsen och ibland helt otröstlig, men då är vi hemma båda två som tur är och kan turas om att bära henne.

Att åka vagn har tidigare fungerat perfekt, men nu skriker hon emellanåt även där. Det är lite synd eftersom jag tycker att det är skönt att gå ut varje dag och det är såklart lite stressande när hon skriker så mycket. Men oftast går det bra när vagnen rör sig, så fort jag stannar (när vi kommit hem eller en gång när jag försökte hämta ut ett paket på ICA) så gallskriker hon.

MEN vi känner ändå att det blir lite bättre. Vi kör med Minifom, och Semper magdroppar. Vi har också börjat med babymassage, och när vi var där första gången i tisdags blev hon faktiskt lite lugn. Hon skriker lite mindre per dygn tror vi, och hon har fler små stunder när hon är nöjd. Det är helt fantastiskt när hon ler och jollrar mot oss! Då smälter vi totalt och glömmer alla skrikiga stunder! Vi är så lyckliga tillsammans med vår underbara lilla dotter och vi älskar henne över allt annat! ♥