Det jag är allra mest rädd för är att något ska hända min underbara man, eller någon i min familj! Jag kan få fruktansvärda mardrömmar om att vi skulle störta med ett flygplan och bara jag skulle överleva. Livet skulle verkligen inte vara värt att leva då... Men jag är också rädd för att gå hem själv i mörkret, jag är rädd för att bli utsatt för något brott, jag är rädd för att det ska börja brinna hemma, jag är rädd för att något ska hända våra barn på förskolan, jag är rädd för att bli påkörd, jag är rädd för att få inbrott o.s.v., o.s.v.
Jag tror att den stora frågan är om man låter rädslorna ta över ens liv eller inte. Visst är jag rädd för mycket, men för det mesta lever jag ett bra liv utan att tänka på allt som jag är rädd för.
Vad är du rädd för?
Jag är nog mest rädd att det ska hända mina barn och min man någonting. Sen är jag grymt mörkrädd men det har blivit bättre sen jag fick barn vilket är skönt.
SvaraRaderaKram M
Är också inne på ditt spår att det gäller att försöka sätta sina rädslor i perspektiv till sin vardag, för att inte låta dem ta över.
SvaraRaderaTyvärr är svårigheten för många i dagens samhälle, framförallt kvinnor, att ens kunna slappna av i vanliga vardagssituationer, då exempelvis våldsbrotten händer så nära oss. Min älskade flickvän varken vill eller vågar röra sig ute själv när mörkret faller på.
Det gör mig både ledsen och frustrerad, för den osäkerheten inskränker både på hennes och min frihet. Det går inte heller att lita till någon sannolikhetsprincip, som "risken är liten att det händer något", för om hon trots allt skulle bli den där tiondels promillen som blir utsatt för något är en "livslång" katastrof ett faktum - och det är min största rädsla!