Kanske är det helt enkelt så att det är för komplicerat. Det är lättare att leva sitt liv som vanligt, och inte bekymra sig om de "stora" frågorna. För mig är tro verkligen komplicerat. När jag var liten hade jag en självklar gudstro och jag bad till Gud varje kväll. Förmodligen bad jag mest om vilken färg jag ville ha på cykeln, eller att sötaste pojken skulle prata med mig i skolan. Men ändå. Det var en trygghet och en viktig grund i mitt liv.
På senare år är det inte lika självklart. Jag hoppas att det finns en Gud som vakar över oss och jag vill gärna tro att godheten kommer att övervinna ondskan. Men som det är nu kan jag inte förmå mig själv att tro på en god Gud när jag ser så mycket ondska i världen.
Vad tror du på?
En mycket svår fråga, sa Bull.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt om jag tror på Gud, mina föräldrar är inte troende och jag har liksom aldrig trott direkt på Gud heller. Men de tär lite svårt.
SvaraRadera