Igår var det en helt vanlig dag. Trodde jag. Jag skulle jobba som vanligt och sedan ha Arbetsplatsträff på kvällen. Trodde jag. Jag och D skulle ut och äta på restaurang på kvällen.
Trodde jag.
Den helt vanliga måndagen förvandlades till en mycket ovanlig måndag då jag började få smärtor i bröstet vid klockan ett på eftermiddagen. Det gjorde även ont i bröstryggen och smärtan ville inte ge med sig. Jag försökte sätta mig ner på en stol men det blev bara värre. Jag försökte röra mig mer, massera ryggen på mig själv, men inget hjälpte. Jag jobbade på. Men det blev värre. Vid tre på eftermiddagen hade jag så vansinnigt ont, det tryckte hårt över bröstet och från bröstryggen, så att jag blev alldeles yr. Jag gick och la mig i personalrummet och ringde sjukvårdsupplysningen. "Du ska givetvis åka in till akuten" var hennes direkta kommentar. Då blev jag rädd. Tänk om det var något allvarligt?
Min man mötte upp mig och vi tog oss till akuten. Jag fick komma in på akuten och de tog blodprover och EKG, sedan fick jag vänta i ett rum. Det var ett kalt och deprimerande behandlingsrum. Efter ett tag kom de in och gjorde ett nytt EKG. Sedan väntade vi igen. Till slut fick vi träffa en läkare. Hon sa att sänkan var lite förhöjd och att de var rädda att det var en blodpropp i lungan. De ville skicka mig på röntgen. Det betydde att jag låg ca 1 1/2 timme i det kala rummet, och sedan ytterligare 30 minuter ute i en korridor eftersom akuten var så fullbelagd. Smärtan kom och gick och ibland var det knappt att jag stod ut. Det var skönt att vara på sjukhuset i alla fall och bli ordentligt undersökt. Till slut kom de för att hämta mig och de skjutsade mig i sjukhussängen ner till röntgen. När röntgen var avklarad blev det ytterligare väntan.
Totalt var vi på akuten i fem timmar. Men till slut fick vi i alla fall prata med en läkare som sa att lungorna såg fina ut. Det kunde vara kramp i matstrupen vilket ger hjärtinfarkts-liknande smärta, vilket är vanligt vid graviditet, eller en retning i lungsäcken. Inget av det var farligt, så då kunde vi äntligen få åka hem. Trötta och hungriga, men ändå vid gott humör trots allt.
men så obehagligt! tur att det inte var något farligt i alla fall.
SvaraRaderaMen gud vad hemskt! Så skönt att det inte var nåt allvarligt, hoppas inte smärtan återkommer! Va rädd om dig! Kram
SvaraRaderaMen fy vad läskigt!
SvaraRaderaSkönt att allt gick bra i alla fall.
Varma Kramar
Å så läskigt!! Tur att det inte var något allvarligt!
SvaraRaderaJa, det var verkligen skönt att det inte var propp i lungan eller något med hjärtat! Tack för omtanken allihop! :-)
SvaraRaderaHuvva så läskigt. Hoppas du slipper få så igen. Ha det bra!
SvaraRaderaSkönt att det inte var något allvarligt, usch vad läskigt det måste ha varit. Värsta är ju när man är orolig och inte vet vad det kan vara.
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kram
Usch och fy vad obehagligt!! Vad skönt att det inte var något allvarligt. Ta hand om dig!
SvaraRaderaMen fy vad jobbigt och läskigt. Jag förstår att du blev rädd! Skönt såklart att det inte var något allvarligare men som sagt ändå jobbigt...
SvaraRaderaHoppas du är pigg och mår bra nu!
KRam!
Fy, det där lätt inte alls kul!:(
SvaraRaderaSkönt att det inte var något allvarligt & hoppas du slipper få det igen.
Ha en fin dag!:)
Kram
Läskigt!! Bra att du åkte in och fick svar på att det inte var något farligt. Kram!!
SvaraRaderaOj, det här har jag missat! Jag var så orolig tills jag läste inlääget färdigt, va bra att det inte var något allvarligt, skönt att de tog bra hand om dig, fast det tar mycket tid i akuten, det är sant.
SvaraRaderamånga kramar vännen!
Marieta