Förlåt...

Här hos var det inte lika varmt igår. Jag och D bestämde oss därför för att rensa förrådet. Vi bar ut precis allting på loftgången och sedan började vi gallringen. Vi insåg att det inte var så länge sedan vi gjorde detta, men det är fantastiskt vad mycket skräp som hamnar i förrådet!

Jag har inga problem med att slänga saker, och kartong efter kartong fylldes med saker till min farmors loppis. När jag hittade en låda med mina gosedjur upptäckte jag att lådan blivit förstörd. När gosedjuren (som redan reducerats från ca 30 till 10) packades upp valde jag att bara spara tre av dem. När vi lite senare, och helt förbi av trötthet, unnande oss en eftermiddagsfika frågade D om allt jag slängt. "Det är inget du ångrar nu då?" Nej, absolut inte, försäkrade jag. Men medan vi plockade ihop det sista kunde jag inte sluta tänka på min lilla kanin som jag älskade så mycket när jag var liten. Plötsligt kom D fram med den sista kartongen som skulle bäras iväg och frågade igen "Är du säker på att du inte ångrar dig?" "NINA KANIN!" utbrast jag och plockade genast upp henne ur kartongen. Förlåt, förlåt, förlåt för att jag tänkte kasta bort dig!