I veckan var jag på en föreläsning. Föreläsningen handlade om jämställdhet och trots att jag var trött efter fyra dagars arbete kände jag mig ändå peppad och inspirerad när jag åkte iväg på torsdagskvällen. Jag mötte upp min kollega i höstmörkret och gick in i den stora aulan och tog plats långt upp. Jag gjorde mig redo med block och penna och fick lite flashbacks från alla hundratals föreläsningar jag satt på under lärarutbildningen.
Efter en stund började föreläsningen. En tunn kvinna klädd i beiga fladdriga byxor, en färglös skjorta och ett sjal-liknande tygstycke hängandes över axlarna klev upp på scen. Hon hade grått, kort hår och såg ut att vara i 60-årsåldern. Så började hon tala och jag blev direkt full i skratt. Hon kom från Norrbotten men hade bott i Stockholm sedan 70-talet. Hon hade en märklig och mycket rolig dialekt. Det visade sig också att hon själv hade en riktigt härlig humor! Hon fångade publiken direkt och fick oss att gapskratta flera gånger redan under de första minuterna. Hon hade en härlig utstrålning och var fantastiskt underhållande. So far so good. Men fram till fikapausen pratade hon egentligen bara om vad hon skulle prata om.
Om jag skulle få nästan 3 timmar på mig att föreläsa om jämställdhet skulle jag vilja köra igång på en gång för att få så mycket sagt som möjligt. Det här är ju ett område som jag gärna skulle läsa fler terminer om på universitetet. Men vi tog paus, åt frukt och tog plats i aulan igen. Då började hon föreläsa om politik i allmänhet från 70-talet och framåt, hon fokuserade visserligen på jämställdhetspolitik och kvinnorörelser, men hon nämnde knappt genus eller arbetet med barn i våra förskolor.
Under hela kvällen fick vi ingenting konkret som vi kunde ha med oss när vi gick tillbaka till våra arbetsplatser. Ingenting om hur vi ska arbeta med jämställdhet i förskolorna. Jag kände mig verkligen besviken. Jag som brinner för genus och jämställdhetsfrågor... Däremot blev jag positivt överraskad av föreläsaren. Det var helt klart en av de bästa föreläsare jag någonsin hört.
Det blir aldrig som man har tänkt sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar